söndag 24 juli 2011

Oublier ces heures qui tuaient parfois a coups de pourquoi le coeur du bonheur.


Klockan är halv fem på morgonen och jag är inte det minsta trött. Så jag ska titta på Do Nothing med Simon Amstell och känna att jag inte är ensam om att känna mig ensam.

Annars är den här låten väldigt vacker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar