Idag ansökte jag för att bli pedagog inom engelska. Så förhoppningsvis kommer de inse att jag är bäst och låta mig inbringa en nyfunnen passion för detta vackra och viktiga språk för de unga och minst lika viktiga. Jag kommer vara deras Robin Williams och de mina Döda Poeter. Jag kommer vara deras Richard Griffiths och de mina History Boys. De kommer kalla mig för O Captain, My Captain och Hector, och jag kommer ge dem mod och viljan att lära sig. I slutet kommer den där ungen som inte kan skillnaden mellan "you're" och "your" att äntligen lära sig det genom mina lektioner och min uppmuntran och inte ett enda jävla öga kommer vara torrt.
Lite så tänker jag mig att det kommer gå till. Vilket ni nog också tänker, eller hur? Eller hur! Bekåås ajm dä mottafackin ingleesch mastaaah, yo! Efter den meningen, vem kan ifrågasätta mina engelskakunskaper?
Mitt kaffedrickande går bra förresten. Tänkte om ni undrar. Jag tycker bara det är lite märkligt att jag gått från att tycka att kaffe är fy och blä till att tycka att det är gott och känna mig som värsta mystanten medan jag dricker det. Det var samma sak med svamp. Hittade jag minsta lilla svampbit i min mat för ungefär tre år sedan så hade jag rullat runt på golvet och svurit om hur äckligt det var. Men så en dag vaknade jag upp och sade högt för mig själv "Hej och hå, nu gillar jag svamp!" och det gjorde jag. Synd bara att det är ett sådant fult ord, svamp.
Här har ni Tired Pony med en väldans massa Joe Gilgunmagi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar