söndag 14 augusti 2011

Try, try, try, try not to think, not think of anything all night and day. Broken, broken, broken heart, when will you just go away?


Jag har gått och blivit lite musikaliskt förälskad i Jeffrey Lewis. Han låter lite grann som en blandning mellan The Moldy Peaches och Daniel Johnston. Låtarna är enkla och söta, sjunget med en monoton röst och, på vissa ställen, lite småfalskt.

Annars så håller jag på att tvätta, så här på en söndag. En maskins instrumentpanel hade gått sönder, så jag kunde inte få upp luckan. Men smart som jag är, och lyckligtvis innan jag fick en större panikattack, så kom jag på en superidé för hur jag skulle få upp den.

Instrumentpanelen hade blivit intryckt samtidigt som gummigrejen som utgör de yttre knapparna tagits bort. Men jag hämtade en penna som jag tryckte in mot själva kärnknappen. Så det där löste jag galant.

Jag måste få påpeka att just den här låten inte låter som varken The Moldy Peaches eller Daniel Johnston, innan ni börjar ifrågasätta om jag verkligen hört låtar av båda förenämnda musiker.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar