Here we are, stuck by this river, you and I, underneath a sky that's ever falling down, down, down, ever falling down.

Martin Freeman sammanfattar ganska så exakt hur jag känner mig idag. Jag fick tvinga mig själv att kliva ur min pyjamas och in i riktiga kläder. Inte för att det är något fel med att gå runt i pyjamas hela dagen, men när det börjar bli ett återkommande tema i ens vardag, då känns det lite som om jag måste börja göra något av mitt liv.

Imorgon ska jag och mamma fara iväg till polisen för att hämta ut mitt pass. Nu är det verkligen inte länge kvar tills jag far, bara 24 dagar. Så det finns en massa härligt nervös-pirr i magen.

Det enda som var lite oturligt är de våldsamma upploppen som har pågått i olika områden runtom i London och andra storstäder i England. Men svenska ambassaden har sagt att det är säkert att fara och att det enda man behöver tänka på är att hålla sig undan från de områden som blivit utsatta.

Men jag hoppas på att de ska vara över innan jag far.