tisdag 16 augusti 2011

Remembering you running soft through the night. You were bigger, brighter and whiter than snow.


Så nu har jag äntligen tagit mig i kragen och ringt till Espresso Houses chef. Samtalet gick på ett ungefär så här:

Luren lyfts och det är alldeles tyst.

Jag: Hallå?

Avlägset och ohörbart ljud.

Jag: Hallå?
Barnröst: Heeej.
Jag: Hej, har du mamma hemma?
Barnröst: Ja-aa.
Jag: Skulle jag kunna få prata med henne?
Barnröst: Okeej. *Paus* Hon sååveer.
Jag: Okej, men då får jag ringa igen lite senare då.
Barnröst: Okeej.
Jag: Hej då!
Barnröst: Heej dåå!

*Klick*

Lyckligtvis såg hon att jag hade ringt och ringde upp lite senare. Hon berättade att hon hade anställt en kille nyligen och en tjej skulle börja provjobba i september, men eftersom skolan börjar snart, och de som både jobbar och går skola kommer ha ganska fullt upp, så skulle jag höra mig då.

Så jag ska hålla tummarna för att tjejen är riktigt dålig på sitt jobb och har för fullt upp med skolan för att kunna ha kvar jobbet.

Inte för att jag vill henne något ont - jag vill bara så väldigt, väldigt gärna ha ett jobb.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar