Hear me sing: "Swim to me, swim to me, let me enfold you."

Third Star-Benedict som utfyllnadsbild för han är en vacker, vacker man och det är anledning nog.

Nu ska ni får höra, kära bloggen, att jag minsann är uppe sent. Jag har försökt bli av med mitt natteugglesätt att leva, för jag kastar tydligen bort halva dagen om jag sover till elva-tolv på förmiddagen. Hmpf. Trots att the night time is the right time, så har jag lyckats väldigt bra med att lägga mig i tid och stiga upp i tid och det är inte många gånger jag sover till efter tio. Men idag är det fredag och jag unnar mig en sen kväll. Dock märker jag att jag är lite ringrostig, klockan är "bara" fem i halv två på natten och mina ögonlock börjar bli tunga som bly, så jag kommer inte vara uppe mycket längre till. Och tänk att vid den här tiden för ett tag sedan hade jag startat en film. Tokigt.

På tal om att starta filmer mitt i natten och utfyllnadsbilden på Benedict, så känner jag ett starkt behov av att se Third Star igen. Nästan så jag måste se den, som om det vore väsentligt för min fortsatta överlevnad. (Det är det ju egentligen inte, jag är bara överdramatisk) Men jag är mycket väl medveten om att jag kommer dö lite i själen om jag ser den, ligga gråtandes i fosterställning fram till morgonkvisten, oförmögen att ta mig samman ens om jag stänker kallvatten i ansiktet. Så pass ledsam är filmen. Jag är inte galen, förresten. Jag har bara väldigt, väldigt lätt att bli känslomässigt involverad i filmer.

Nu tycker jag att vi tar och uppskattar hur sanslöst vacker Song to the Siren av This Mortal Coil är. Fast om ni verkligen inte vill så behöver ni inte. Men den är vacker.