fredag 9 november 2012

We are very very small. But we are profoundly capable of very very big things.

Benedict i Hawking.

Jag ska se BBCs Hawking, som är en filmatisering om Stephen Hawkings liv när han just fått diagnosen motor neurone disease, en sjukdom som påverkar de celler som styr den frivilliga muskelaktiviteten och som omöjliggör allmänna rörelser av kroppen, däribland förmågan att tala, gå och andas. Jag såg första halvan igår under natten, men när jag började klippa med ögonen fick jag inse att det var dags att gå och lägga sig.

Benedict Cumberbatch spelar huvudrollen och han ler otroligt mycket i den här filmen, vilket alltid värmer lillhjärtat mitt. Det faktum att han spelar Stephen Hawking kan möjligtvis ha en hel del att göra med att jag började se filmen, men om man bortser från honom och hans rolltolkning, så är det i det hela en väldigt bra film hittills. Men åh när han ler!

Lite senare ikväll ska jag och Angelica se War Horse, som också har Benedict i en av rollerna. Men till mitt försvar så ville jag se den innan jag fick veta att han hade en roll i den. Lollo har förutspått att jag kommer gråta. Filmen innehåller hästar, så ja, det tror jag med att jag kommer göra. Speciellt om någon av hästarna dör, för jag klarar inte av när djur dör i filmer. Om någon av er har sett Atonement, (Benedict har även en roll i den filmen, men som en pedofil, så där tycker jag inte om honom.) så vet ni om scenen på stranden i Dunkirk där de brittiska soldaterna väntar på att få evakuera, och de avrättar deras hästar för att de varken kan ta med dem i båtarna eller vill att fienden ska kunna använda sig av dem. Den scenen gav mig magont och en väldans häftig gråtattack just för att hästarna avrättades.

Jag är ingen känslolös robot, okej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar