Our lives will only ever always continue to be a balancing act that has less to do with pain and more to do with beauty.

Benedict Cumberbatch och Andrew Scott.

Nu har jag och Lollo sett klart hela andra säsongen av Sherlock tillsammans. Hon grät så som jag sa att hon skulle göra! Men jag hade tydligen överhypat den aningen, för hon sa att den inte var fullt så bra som jag fått serien att låta. Så nu när jag har övertalat henne att se Misfits med mig, ska jag se till att säga något i stil med "Ja, alltså den är väl helt okej, antar jag. Jag ser den mest för lalala". Då kanske hon blir lika besatt som jag. (Ignorera detta som jag har skrivit nu, Lollo.)

Annars så vaknade jag upp imorse och, tack var tumblr, hittade jag en video av en vacker människa vid namn Shaun Koyzcan som håller på med spoken word. Han har gjort en video där han framför texten To This Day för sitt antimobbing projekt. Den är så bra och vacker och underbar att jag har sett den tio  eller femton gånger idag och gråtit för att det är så kraftfullt skrivet och framfört och jag kan inte hjälpa annat än att bli så väldans kär i honom. Det är framförallt två bitar ur texten som får håret att resa sig på armarna, hjärtat att bulta lite hårdare och ögonen att tåras för att det är så vackert och sorgligt.

If you can't see anything beautiful about yourself - get a better mirror. Look a little closer. Stare a little longer.

och

... So we grew up believing no one would ever fall in love with us. That we'd be lonely forever. That we'd never meet someone that make us feel like the sun was something they've built for us in their tool shed  So broken heartstrings bled the blues as we tried to empty ourselves so we would feel nothing. Don't tell me that hurts less than a broken bone.

Så lyssna gärna på den