Ja, då var tredje säsongen av Sherlock över och jag kommer måste vänta i två år till innan fjärde kommer. Kul. Men jag är inte bitter! Jo, jag är lite bitter. Om ni inte har sett sista avsnittet, His Last Vow, och inte vill ha spoilers så rekommenderar jag att ni slutar läsa nu, för nu ska jag skriva mina åsikter om den här säsongen.
Till skillnad från The Sign of Three så tar det sista avsnittet oss tillbaka lite mer till rötterna av Sherlock istället för att försöka få en sitta och aww:a och ooh:a för att Sherlock kan visa sig lite mer sårbar och göra piruetter. Det var skönt. Både spänningen och tempot var avsevärt högre och man kände sig mer engagerad. But alas! jag har en punkt som jag inte riktigt var helt såld på - denna säsongens skurk. Jag ville, kära bloggläsare, jag ville verkligen älska Charles Augustus Magnussen. Det som gör mig mest besviken är att jag vet att Steven Moffat, Mark Gatiss och Stephen Thompson är fantastiska manusförfattare och att de kan så jävla mycket mer än vad de har gett oss i tredje säsongen. För det är där jag tycker att serien falnar aningen - manuset. Ett bra exempel på att manuset inte kändes så starkt som i de tidigare säsongerna är introduktionen av karaktären Charles Augustus Magnussen. Med Moriarty fanns det en så himla fin uppbyggnad av karaktär under varje avsnitt. Avsnitten behövdes inte handla helt och hållet om honom, men det fanns små scener som visade oss tittare just hur stort hans kriminella nätverk är utspritt och vad han är kapabel till. Vi fick en uppfattning om vem han var, så när han väl kom in i rejält i serien då var han extremt obehaglig och man förstod att det var en farlig man. Magnussen... eh, ja. Vi fick EN scen med honom, och den hade absolut ingen relevans till uppbyggnaden av hans karaktär. När han sedan kom in i sista avsnittet kändes det lite meh. Man visste inget om honom och skulle bara acceptera att han var Skurken med S. det var jag inte helt med på.
Men nu ska jag inte få det att verka som om allt med honom var meh. Lars Mikkelsen gjorde en sjujävla skådespelarinsats och det ska han ha en eloge för. Magnussen var jävligt obehaglig på sina ställen på ett sätt som Moriarty inte var. Medan Moriarty vad karismatisk och teatralisk, så är Magnussen lugn, beräknad och väldigt kall. Det var en väldigt intressant kontrast till Moriarty. Det var bara den där icke existerande uppbyggnaden som jag störde mig på. Under avsnittet fanns det väldigt många fina stunder med Magnussen där man fick hurrvens av att se och lyssna på honom, speciellt sista scenen innan introt. Så det är därför jag ville älska honom som skurk, för han hade potential, men på grund av bristen av uppbyggnad så fick han inte samma effekt som kära gamla Moriarty.
Sammanfattningen:
Varje avsnitt var otroligt vackert filmat och skådespelat och utfört. Visuellt så var den lika perfekt som alltid. Serien hade inte fullt samma tempo som tidigare säsonger och blev lidande på grund av det, då den kunde uppfattas som lite långrandig. Stundvis var det för sötsliskigt sentimental (inte fullt lika allvarligt som en rom com, utan bara om man ska utegå ifrån seriens vanliga standard) vilket gjorde att, i alla fall jag personligen, inte tyckte att det kändes helt trovärdigt. Av allt som blev fel i The Sign of Three tas igen betydligt i His Last Vow och avsnittet erbjuder många intressanta vändningar och plot twists. Mycket fokus lades på den humoristiska sidan av serien, med undantag för sista avsnittet, och det kändes lite väl överväldigande och jag hade gärna sett mer fokus på fallen istället. Men för allt som var mindre bra med denna säsong, så kompenseras vi stort med allt det som var bra. För när det var bra, då var det fantastiskt. Cliffhangern var oväntad och kommer väcka många diskussioner och teorier och jag ser framemot att få läsa dem.
Absolut inte en dålig säsong överhuvudtaget, men inte lika fulländad som de två första. Jag hoppas att de tar igen det i fjärde säsongen - vilket de kommer att göra, jag vägrar tro något annat. Jag skulle bli väldigt ledsen om Sherlock reducerades till en tråkig, förutsägbar has-been, för just nu är det bland det bästa som någonsin visats på TV och jag vill att när det väl slutar så gör serien det medan den är på topp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar