Jag brukar inte annonsera att jag har en blogg, förutom två ynka länkar på facebook och instagram, utan låter helst folk hitta den av sig själva. Det är inte det att jag inte tycker om när man länkar att man skrivit ett nytt inlägg, (jag tycker det är behändigt när andra gör det) utan jag gör det inte för att jag tänker mig att ingen skulle vara det minsta intresserade av att jag har skrivit ett sketet inlägg på min sketna blogg. Som min syster så vackert sade det så var min blogg "rolig förut, men inte nu längre" och då tänker jag att folk bara blir irriterade av att jag skulle länka var och varannan dag.
Därför blir jag förvånad varje gång någon berättar att de har läst ett inlägg jag skrivit. Även om det är ganska enkelt att hitta min blogg, det är ju bara att googla mitt namn så kommer den upp. Mest av allt blir jag förvånad när min kompis Jack från England berättar att han läser min blogg. (Jag har aldrig berättat för honom att jag har en blogg. Vad jag kommer ihåg i alla fall.) Så hej Jack! Tack för att du sa att du gillade min blogg, trots att jag misstänker att du bara sa det för att vara snäll. Nu har jag nämnt dig i ett inlägg, så nu kan du inte vara besviken längre. Nöjd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar