So I walked into the haze and a million dirty ways.

Nu när jag äntligen har skrivit klart om hela Londonresan, så känns det härligt med lite omväxling. Låtan ovanför är Spanish Sahara av Foals, som jag har spelat på repeat i två dagar nu. Den är läskigt bra.

Imorgon har jag ett möte med Passal, som är ett företag som håller på med personlig assistans. Så jag måste skriva ett personligt brev att ta med mig tillsammans med mitt CV. Jag är nervös, men det kommer vara två andra där, så det kommer förhoppningsvis lugna ner mig lite grann. Om de tycker att jag verkar ha vad de söker efter, så kan det leda till en arbetsintervju på tu man hand. Vilket jag håller tummarna för att jag får. Ni får gärna också hålla tummarna, om ni tycker att jag borde få ett jobb.

Annars kan jag meddela att jag har en träningsvärk i rumpan som heter duga. Jag har ju, som jag nämnde tidigare, börjar vara ute på promenader, men igårkväll kom jag inte iväg på en. Jag somnade i soffan, och när jag väl vaknade så var jag så luddig i skallen och trött att jag rent inte orkade gå. Men sen under kvällen så bestämde jag mig för att göra utfall, så jag i alla fall hade tränat lite grann. Nu idag har jag svårigheter att ta mig ner och upp i sittande position. Jag klarar mig ungefär halvvägs innan smärtan är för outhärdlig och jag liksam faller ner eller hittar något att dra mig själv upp med.

Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo, att motion är inte att leka med.