London del 1.

Tower Bridge.

Tack Hanna, den enda som visar minsta intresse för det enda spännande som hänt i mitt liv på den senaste tiden! Men det känns som om den kommer bli ganska lång, så jag ska bara ta några dagar i taget, så inläggen inte bli alldeles för långa. Men här har ni - den första sammanfattning av min Londonresa.

4 september.
Vi satt på Landvetter i omänskligt många timmar och väntade. Eller, det var egentligen inte så många timmar, men jag var otålig och ville vara framme på direkten. När vi äntligen var framme på Heathrow tog vi tuben mot Russell Square, där vårt vandrarhem låg. Under tågresan kunde vi inte sluta fnissa åt rösten som berättade att det här var "the Picadilly Line to... Cockfosters.". Väldigt omoget av oss, men vem kan egentligen klandra oss? Det var roligt och vi var trötta. När vi var framme vid Russell Square var klockan elva på kvällen, så vi gick direkt till vandrarhemmet, checkade in och gick och la oss.

5 september.
Den allra första dagen i London var den dagen som vi gjorde det mesta av vår sightseeing. Vi köpte en karta över London, som blev väldigt välanvänd under veckan. Vi gick förbi Old Baily, St Paul's Cathedral, London Bridge, Tower Bridge, the Monument och Tower of London. Vid lunchtid så gick vi in på ett burritoställe, och jag brände sönder min mun på en burrito. Jag varnar er, om ni klarar av Santa Marias hot sauce, så betyder inte det att ni klarar av hot sauce'n i London. Det var tortyr. Efter lunchen styrdes våra steg mot London Dungeon. Vi fick gå genom en spegellabyrint, ett kort sammandrag av hur man torterade folk förr i tiden, besöka Mrs Lovett på Fleet Street, (Hon stirrade ut mig och sa att hon såg min halspulsåder, sedan skrattade hon lite smått galet.) besöka ett hemsökt hus, bli skrämda av Jack the Ripper, jag blev bränd på bål som en häxa, och i slutet fick vi sätta oss i en fritt fall-liknande sak, som sedan tog kort på oss medan vi föll neråt. (Har ni sett min systers profilbild på fb, så är det så hon såg ut. Jag såg glad och tjock ut.)

När vi gick klart på London Dungeon så blev vi övertalade att gå på the London Bridge Experience. Det hela började väldigt roligt. Vi blev presenterade för en man som hette Brownlow, som sa att han inte kunde följa med under touren för att det var något fel med hans ben, samtidigt som han slänger upp det rätt i luften. Vi kom fram till Vera the Viking, där vi fick hjälpa till att riva ner London Bridge, sedan vidare till en man som anklagade mig för att vara häxa igen. Han sjukt rolig. Vi kom fram till ett sorts slakterihus, där det låg en slaktad gris, inte riktigt då, och en som gick touren gick fram till den, då sa mannen "You like the piggie? Come on, lick the piggie. Lick the piggie. Lick the piggie!" tills killen lutade sig fram för att slicka på grisen och då utbrast han "Don't lick the piggie! ... *jag och Angelica asgarvar* ... You gotta love English humour.". Vi gick vidare och i slutet blev vi tvugna att gå genom en labyrint, fullsmäckad med skådespelare i masker som skrämde skiten ur en. Jag blev ledare och fick gå först. Vi hade blivit instruerade att inte röra skådespelarna, för då skulle de inte röra oss. När den allra första hoppade fram rätt framför ansiktet på mig, så skjöt jag upp händerna för att täcka ansiktet med dem, och jag råkade stryka baksidan av handen mot skådespelarens mask. Jag var övertygad att de skulle pausa hela labyrinten för att ge mig en utskällning som rörde vid skådespelaren, men lyckligtvis fick vi fortsätta gå. Vi kom fram till något som jag trodde var en återvändsgränd, men som senare visade sig vara en mjuk vägg som man var tvungen att trycka sig igenom. Men eftersom det var mörk och jag inte såg något, så var jag på väg att vända, då jag här "yoo-hoo!", vilket förstörde den hemska stämningen aningen. Men det var glömt när nästa jävel hoppade upp framför mitt ansikte. Vi klarade oss i alla fall.

Vi gick tillbaka till vandrarhemmet och tog oss en tupplur. Sedan gjorde vi oss i ordning för att gå på puben. Vi kom iväg till Soho, där de bästa pubarna tydligen skulle vara. Det första vi hittade var en klubb, som senare visade sig vara en gay klubb. Vi gick vidare och hamnade på ett tevlig pub, där en snygg man satt vid ena änden av disken som jag tyckte såg ut lite grann som George Harrison. Medan jag slängde getögat mot honom, så satt det en väldigt full gubbe i mitten som slängde ett väldigt skamligt, och ouppskattat I might add, getöga mot mig. Vi drog vidare mot en sista pub, och sedan hittade vi inte hem. Men vi fick hjälp av en trevligare italienare och en trevlig argentinare.

Så, det var min allra första dag i London. Jag ska skriva mer om det i morgon.