We’ll tak a cup o’ kindness yet for auld lang syne.

Jag har blivit helt förälskad i Dougie MacLean, som är en skotsk singer-songwriter. Auld lang syne är egentligen en dikt av Robert Burns men som har blivit tonsatt och spelas traditionellt vid nyårsafton, och det här är Dougies version av den. Den är fruktansvärt fin. Hans egna låtar är också väldigt fina, men Auld lang syne är den allra finaste.

I dag ska jag, mamma och Samuel fara till mormor och sova där tills torsdag. I morgon ska vi ha minnesstund/begravning för morfar, så vi ska upp till ett ställe som heter Stommen för att sprida hans aska.

Så om jag inte uppdaterar på någon dag, så är det varför.