Min strömkabel till datorn fick för sig att dö i förrgår. Det var en sorgens dag, men nu idag for jag, mamma och Samuel iväg till centrum och köpte en ny. Så när vi var hemma igen så dansade jag och sjöng "Jag har en strömkabel. Nu kan jag sitta vid datorn hur länge jag vill!". Beroende av dagens teknologi, jag? Nä, inte alls.
Jag pratade med min bror Robert, och han var ganska upprörd över att jag inte nämner honom i min blogg. Så nu har jag bestämt mig för att göra det nu: Jag har bror som heter Robert Brodin, han blir 34 år nu i november, och vi har samma pappa men inte samma mamma. Han bor i en by som heter Kroksjö utanför Umeå. Han är världens snällaste som tar hand om min katt Nicole (som han väldigt okänsligt döpte om till Fläsk-Doris), eftersom jag inte fick ha djur i min förra lägenhet. Jag är övertygad om att han blivit väldigt fäst vid henne, eftersom han låter så ledsen när jag pratar om att ta tillbaka henne. Så om han nu vill, så ska han nog få behålla henne.När jag tog studenten så fick jag även 100 pund av honom, min andra halvbror Aron och Roberts flickvän Johanna, och det var den bästa av mina studentpresenter.
Jag hoppas att du är nöjd nu, Robert, nu när jag har skrivit så mycket om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar