Fan.

En rejält missnöjd Bea.

Sådär glad är jag idag. Ganska så missnöjd, med andra ord. Jag är mitt i processen att söka arbete, och det, olyckligtvis, involverar skrivandet av ett CV och ett personligt brev. CV gick lättare än vad jag trodde att det skulle gå (om jag nu gjorde rätt, det vill säga!) men det där förbannade personliga brevet bränner djupa hål i min själ.

Att först måste skryta om sig själv, då man är aningen präglad av jantelagen och är väldigt mycket svensk av sig, så är inte det det allra roligaste att göra. Och sedan göra det bra! De begär så himla mycket. Man ska skriva om sina styrkor, men man ska inte skriva "jag" för mycket. Hur fan vill de att man ska skriva? "Bea är väldigt social och har lätt att prata med människor."?!

Min mor är inte heller till någon hjälp direkt. Hon sa några av mina bra personlighetsdrag, upprepade de som hon sa först när hon inte kunde komma på några andra och gick sedan och spelade mahjong. Det är som om hon inte vill att jag ska lyckas...

Troligtvis så överreagerar jag bara, och kommer lyckas bara jag får tummen ur och slutar gnälla. Men det är så mycket lättare att gnälla än att faktiskt vara produktiv. Och jag gör det ju så bra.

(Det där sista var sarkasm, för er som inte förstod. Inte så att jag kallar er dum eller så.)