Jag tog bussen in till stan idag för att ha mitt allra första möte med min jobbcoach, Tony. Vi skulle mötas upp på stadsbiblioteket, som jag inte hade någon aning om vars det låg. Så jag begav mig ovetandes om vars jag skulle, lyckades med att fråga norska turister om vägen (de hade ingen aning, men de hade en karta), råkade ta mig flera hundra meter ifrån vars jag skulle ha svängt in och ändå var jag över en halvtimme tidig till mitt möte.
Min jobbcoach är hur trevlig som helst, och jättelätt att prata med. Han frågade vars jag var ifrån, och jag berättade att jag kommer från Umeå, men har bott i Skellefteå, och så sa jag att jag har lite sörländska i min dialekt, så det "är en salig blandning.". Han tyckte jag pratade rikssvenska. In your face, Monika "Ja prata inte alls brätt!" Oskarsson, in your FACE!
Nu ska jag se på Nevermind the Buzzcocks. Jag vill att Simon Amstell ska vara min bästis.
Jag förstår inte vad som ska vara riktat mot mig? Jag är stolt över att komma från norrland och prata som jag gör, men du verkar ju tydligen inte vara det, eftersom du blandar in sörländska och norrländska... och... ja. jag vet inte riktigt vad. Dessutom finns det inget som heter "rkssvenska", utan det är ett hittepå ord av media. Stackars dig. Själv kan jag vara stolt över min bakrund och prata bred och fin norrländska med inslag av bondska, men du verkar inte kunna vara stolt över din bakgrund och dina rötter, utan måste prata ett slags hittepå-språk kallad "rikssvenska".
SvaraRadera