Igår köpte mamma garn till mig, så jag skulle kunna sticka en sådan där halsduk som sitter ihop i kortändorna. En tub, if you will. Och det går väldigt bra än så länge. Det enda jag har att klaga på är att jag fått en sådan dundrans kramp i högra handen efter att ha suttit hela gårdagen med att sticka. Jag har bestämt mig för att bli klar med den innan jag far till England, så jag har bara fem dagar på mig. Men om jag fortsätter i samma takt så är det inte helt omöjligt att jag blir klar. Fast risken finns att jag förlorar handen, men det är uppoffringar man får göra när man lever på den vilda sidan av livet.
Jag fick två telefonsamtal igår, medan jag satt och stickade, och båda två blev lika förvånade när jag berättade vad jag höll på med. Varför? Slår jag er inte som den stickade typen? Borde ni inte ha förstått vid det här laget att jag inte bara är otroligt duktig på att fylla en blogg med nonsens, utan jag har andra talanger också, såsom att sticka? (Med ett mönster till och med!)
Hade min dator fungerat, så hade jag tagit en bild och visat hur den ser ut än så länge. (För jag har fått för mig att det skulle vara intressant.) Men ni får nöja er med en bild på fina Kate Bush.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar