Car je ne t’en demanderai jamais autant.

Coeur de Pirate.

Jag har inte ignorerat er i två dagar nu, utan jag har en gode bra ursäkt till varför jag inte har skrivit något. Och ni kommer känna er ganska så dumma, ska jag be om att få tala om, om ni har blivit irriterade över bristen på uppdateringar på denna blogg den senaste tiden.

Natten till torsdag den 18 augusti, efter bara en månad här i livet, drog min strömkabel sitt sista andetag. Hans liv må ha varit kortvarigt, men det var fyllt med kärlek. Jag ska minnas honom för alltid.

Nog med det sentimentala tramset. Jag har en ny nu, som, förhoppningsvis, inte kommer följa samma mönster som de andra två och dö i förtid. Om min nya också slutar att fungera inom loppet av en månad, då kommer jag ge upp all dagens teknik helt och istället leva som Christopher McCandless. Fast utan att dö då. Hoppas jag.

Just nu sitter jag i sängen och sniffar på mina nytvättade lakan, tittar på 8 out of 10 cats på youtube och lyssnar på fina Coeur de Pirate lite grann då och då. Hon heter Béatrice Martin egentligen, och jag blir fnittrigt förtjust över att en cool person har samma tantnamn som jag själv. Represent!