Varför jag är nervös nu?!

Om den här damen som går vid namnet Beatrice Lundahl har någon som helst flax här i livet, så kommer hon börja plugga på Umeå universitet till hösten. Idag anmälde jag mig till kandidatprogrammet i språk för att studera engelska i tre år och jag vill verkligen, verkligen, verkligen komma in. Så just nu håller jag tummar och tår för att de finner mig värdig. För jag känner mig värdig. Jävligt värdig. Men skulle jag bli intagen skulle jag nog falla ner på knä och utropa "I'm not worthy! I'm not worthy!" à la Wayne's World. Fastän jag är värdig. Nu ska jag sluta skriva ordet värdig.

Inte nog med att jag skulle få börja plugga igen, jag skulle även få flytta tillbaka till Umeå vilket jag har pratat om att jag ska göra i så många förbaskade år utan att det någonsin blivit av. Nu vill jag verkligen att det ska gå bra för mig. Så har ni endast en liten gnutta sympati för mig, kära bloggläsare, så håller ni också tummar och tår för min skull. För en liten del av mig kommer dö om jag inte kommer in. Nu är jag överdramatisk, men det känns ungefär så.

Förstår inte varför jag är nervöst pirrig i magen bara av att ha anmält mig, men jag är det! Hej då, nu ska jag gå och göra mig av med lite nervösenergi på något annat än bloggen.

Här har ni en liten sång George Harrison hjälpte mig skriva åt kandidatprogrammet i språk i hopp om att charma dem lite extra.