I think I know the bloody way by now, Frankie.

En glad mamma i Kristinehamn.

Det är min andra dag tillbaka i Skellefteå och jag har fasiken inte återhämtat mig ens lite grann. Jag är fortfarande helt slut efter bilresan hem. Vi kom hem halv sex på morgonen så då var det lite förståeligt att jag sov till halv ett på eftermiddagen, men nu inatt har jag sovit i ungefär tolv timmar. Det är på tok för länge. Om något så blir man mer trött av att ha sovit så länge. Jag gillar det inte. Jag gillar det inte alls, I tell you. Så nu, med ett tungt huvud väntar jag på att Angelica ska vakna så att vi kan börja städa lägenheten. Jag kommer behöva mycket kaffe för det här.

Jag har satt köpstopp vad gäller böcker, för att jag har så många olästa på bokhyllan och jag fyller bara på med mer hela tiden, och det hade gått bra framtills jag var inne på ett Lidl i Karlstad där jag hittade Fear and Loathing in Las Vegas av Hunter S. Thompson. (Egentligen på svenska, men jag kan inte den svenska titeln.) "Ja, men den här kan jag ju inte överleva utan att ha i mitt liv" rättfärdigade jag det faktum att jag var på väg att bryta mitt köpstopp och jag köpte den. Utan skam! Jag gillar böcker...

Men nu medan jag väntar på min kära syster, så ska jag bjuda min finaste gladlåt just nu, den spelas flitigt och jag blir jätteglad varje gång jag hör den. Frankie's Gun! av The Felice Brothers.