We paid the rent finally, and now we're free to be free.

Connie Converse.

Jag är en tänkare. Inte direkt en Sokrates eller en Platon, så filosofisk är jag inte och jag kommer aldrig komma fram till något stort eller djupt med alla mina tänkerier. Men jag tänker ofta och mycket, till den grad att det kan vara ganska jobbigt ibland när jag inte kan stänga av det. Jag kan ligga och ska sova och plötsligt poppar det upp en tanke i huvudet: "Hur skulle mitt Oscarstal låta?" och jag måste ligga och tänka ut ett tal, välja mellan ett lite småroligt och käckt tal eller ett tårdrypande och översentimentalt ett. En stund senare kan jag försöka tänka ut anekdoter ur mitt liv för om jag någon gång skulle vara med i en talk show, typ Graham Norton eller Chatty Man. "Vad skulle jag säga om jag mötte Person Jag Beundrar?", "Tänk om jag hade ett tamt lejon!", "Undra hur jag skulle se ut om jag levde på 60-talet", etc. Men de värsta är när jag ligger och just håller på att ska somna när en röst i mitt huvud hörs:

- Pst! Bea, är du vaken?

- V-va? Vad händer?!

- Du, Bea, jag vill inte störa när du ska sova, men får jag fråga en sak?
- Öhh, okej.

- Minns du den där gången när du sa den där saken som var jättepinsam inför den där människan du ville verka cool inför?

- Ja, varför påmin...
- Nä, jag tänkte bara.

- Jaha...?

- Och minns du den där gången du råkade göra det där fast det inte var tänkt och alla andra såg det och du såg ut som värsta losern efteråt?

- Vars vill du komma med allt det här?

- Hahaha, du är bara så misslyckad ibland!  Men du, sov gott nu!

Och sedan ligger jag där och ältar alla saker jag råkat säga och göra och skäms som en hund och tänker på hur dum jag har fått mig själv att se ut och det är omöjligt att somna.

I natt är en sådan natt och jag försöker väldigt hårt att inte tänka på hur pinsam jag kan vara men det går inte särskilt bra. God natt till mig då, det kommer bli en lång en.