När man bara sovit tre timmar under natten, för att man väcktes av ljudet av en färdigladdad mobil och inte har kunnat somna om och sova ynka två timmar förrän mitt på dagen, så blir man lite knäpp i huvudet. Det är nog därför jag sitter och gråter över hur fin Stephen Fry är samtidigt som jag lyssnar på The Only Way is Up av Yazz. Väldigt underlig kombination. Önskar att jag överdrev om gråtandet, men det är vad sömnbristen gör mig till - en ännu blödigare person än vad jag redan är.
Jag vet inte vad det är som händer med mina sovvanor. Antingen har jag inte kunnat sova under natten och istället sovit bort hela förmiddagen eller så vaknar jag jättetidigt för att sedan måste ta en tupplur under eftermiddagen för att jag inte kan hålla mig vaken. Jag tror jag har för lite rutin i min vardag.
Men c'est la vie som någon melodifestivaldeltagare sjöng för några år sedan. Nu: middag. Och lite mer Yazz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar