måndag 2 september 2013

You and Edgar broke my heart. You've killed me.



Jag tror ett bevis på hur pass ofta jag ser om serier jag gillar är att när systern ser dem med hörlurar på så att jag bara kan se utan att höra, så sitter jag och skrattar när jag vet att en karaktär säger något roligt eller bara citerar dem rätt ut. Just nu ser hon Me and mrs Jones och jag har suttit och brustit ut i "AHH! STOP KISSING MY MUM!" och skrattat så jag fått ont i magen. På tal om Me and mrs Jones, har ni märkt att Robert Sheehan är så snygg att det känns i maggropen? Jag gillar hans ansikte.

Något annat som jag har sett och gillat är Wuthering Heights från 2011 som är regisserad av Andrea Arnold. Nu är det inte en film för alla och den är inte speciellt lättittad heller, men gillar man en film med praktiskt taget inga repliker (var seriöst mindre 20 repliker totalt. Typ.) och med endast ljudet av vind och regn som soundtrack, så är det här en film för dig. Jag har läst boken flera gånger och älskar den, och trots att de använde sig väldigt löst av handlingen i boken, (och då menar jag väldigt löst.) så kan man uppskatta den för vad den är, för att den är visuellt väldigt vacker. Istället för att förlita sig på repliker att föra fram handligen och bakgrundsmusik att sätta tonen för filmen, så använder de sig av omgivningen kring Wuthering Heights och Thrushcross Grange i Yorkshire. Ibland kan det bli lite väl mycket scener på endast omgivningen och som sänker tempot på filmen, men den har redan ett relativt lågt tempot till att börja med. Det enda riktiga problemet jag hade med filmen, valde att bortse det faktum att de gjorde handligen till lite vad de ville, var att det var många scener där de visar närbilder på hur de dödar får, kaniner och hundar. Jag förstår att när de har fångat in kaniner så måste de knäcka nacken på dem och att de inte kan ha hur många hundar som helst på gården och att kastrering inte var ett alternativ och istället hänger upp dem i halsbandet för att kvävas, men jag känner inget behov av att se det, flera gånger om. Jag vill inte se hur de sticker en kniv i halsen på ett får och håller närbilden otroligt länge på fåret som ligger och blöder. Fokusera på karaktärerna, snälla.

Men allt som allt var det en bra film. Inte fantastisk, inte nyskapande, men bra. Kaya Scodelario, som spelar den äldre Catherine Earnshaw, kommer nog göra mycket bra i framtiden.

1 kommentar:

  1. angelicajonsson3 september 2013 08:46

    den där filmen lät ju jätte brutal :O tror verkligen inte att jag skulle klara av att se den :O

    SvaraRadera