Det där med nyårslöften.

Jag och Bernard Black är nog av samma skrot och korn.

De kommande två dagarna kommer bestå av mentalt förberedande inför 1 januari. "Vad händer den 1 januari?", undrar ni. Jo, det är första dagen på mitt första nyårslöfte på sisådär tio år. Mitt nyårslöfte är, jobbigt nog, att gå på en sockerdetox för att ta mig ur sockrets förödande klor. Jag vet att jag har sagt att jag ska sluta med socker så jävla många gånger nu att det verkar som det är något jag säger bara för att ha något att säga, men... ja, nu kan jag ju inte säga saker som "nu jävlar menar jag allvar", för det har jag har redan sagt tusentusen gånger tidigare. Så i år, istället för att vara den som så fräsigt och så fruktansvärt originellt säger att deras nyårslöfte är att inte lägga något nyårslöfte och skrockar över hur lustiga de precis varit över sin egen motsägelse, så kommer jag faktiskt lägga nyårslöfte. Det betyder följande: ingen dricka, inget godis, inga kakor, inga tårtor, generellt inget sprängfyllt med socker. Skräpmat är inget problem för mig, skulle det här vara sista dagen utan pizza eller ett greenmål från Max skulle jag nog inte ens få en liten sorgeklump i halsen, så det är fritt fram att äta det när jag känner för det - vilket inte är ofta.

Målet är att gå ett år utan socker, men jag kommer se det som månad för månad. Jag ska försöka lura mig själv, ungefär som när jag är ute och joggar och börjar känna mig trött. "Fan, nog klarar du ett gatuljusavstånd till!", brukar jag säga till mig själv och då brukar det sluta med att jag sprungit flera gatuljusavstånd trots att jag kände mig trött. Så varje månad kommer vara ett gatuljusavstånd.

Hej och hå, nu ska vi bara se hur det här går. Jag har ju lätt att ge upp när det blir jobbigt, men nu ska vi tänka positivt. Klart som fan jag klarar't!