Jag vill börja med att säga att jag identifierar mig som en feminist, och inte den där manshatande "feminazi" (jag hatar jämförelsen mellan feminister och nazister, på vilket sätt har kampen för jämställdhet något med massmord att göra?) som skriker om att män är svin som många verkar tro att feminismen gör kvinnor till. Jag tror på att kvinnor är lika kapabla som män och att män är lika kapabla som kvinnor. Men nu börjar jag bli lite trött på starka kvinnor. (Var lugn nu och läs vidare, det kommer en förklaring.)
Många verkar tro att sättet att bekämpa damsel in distressyndromet på är att kontra det med starka kvinnor. Vilket är fint. Det finns många starka kvinnor och jag har absolut inget emot starka kvinnor, de är fantastiska. Men precis som det där löjliga konceptet att kvinnan ska vara en damsel in distress, så är inte alla kvinnor starka. Alla kvinnor är inte pilbågsskjutande Katniss Everdeen och alla kvinnor är inte passiva Bella Swan. Den här idén om att skriva alla kvinnor som starka är att på nytt sätta dem i ett fack om hur en kvinna ska vara.
Snälla missförstå mig inte nu, sådana förebilder behövs och de hjälper unga tjejer som håller på att formas till vuxna kvinnor att förstå att man inte behöver vara passiv. Men det behövs precis lika många varierade kvinnor, precis som det behövs varierande män. Det finns ett så oändligt stort spektrum av personligheter att identifiera sig med och att reducera en kvinnlig karaktär till två kategorier, antingen stark eller passiv, är rent ut sagt förjävligt. Istället för att ge mig en starka kvinnor, ge mig intressanta kvinnor. Ge mig variation. Ge mig människor som råkar ha en vagina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar