Two of us sending postcards, writing letters on my wall.

Hejsan.

Nu vet jag ju inte riktigt hur väl ni, kära bloggläsare, känner mig, men jag är av den karaktären att direkt det blir för mycket ansvar lagd på mig eller när jag måste ta jobbiga beslut eller bara göra något som känns allmänt jobbigt och energikrävande, så har jag tendensen att tänka "Om jag undviker det här tillräckligt länge så kommer det försvinna/lösa sig av sig själv.". Det är inte bra. Jag rekommenderar inte att göra så. Speciellt inte när det gäller ens framtid, för då ligger man klarvaken i sin säng kl 04:55 på morgonen och undrar vad fan det ska bli av med ens liv medan ångesten över att man snart är 22 år gammal och man fortfarande inte vet vad man ska/vill göra får en att vilja gömma sig under täcket och gråta tills man är en hög uttorkade benbitar i fosterställning. Nu överdriver jag inte heller, trots att det ligger i min natur att göra det för berättelsens skull. Jag vet inte hur många timmars sömn jag går miste om för att jag ligger vaken och inte kan sluta tänka på vad jag ska ta mig till.

Jag har funderat och funderat över vad jag vill och verkar inte riktigt ha fått mitt hallelujahmoment, inte förrän nu. "Hallelujah! Nu vet jag vad jag ska göra!" utbrast jag och gjorde det där hoppet där man slår ihop hälarna mot varandra. Precis så gick det till. Okej, nu ljög jag. Men jag gjorde det inombords. Så vad är det jag ska göra? Jag ska söka till kandidatprogrammet i språk på Umeå universitet till höstterminen -14 och hoppas av hela mitt hjärta att jag blir intagen så jag får studera engelska igen. Det är det enda ämnet som jag känt att jag har varit riktigt duktig på och som jag vet att jag har möjligheten att förbättras i. Jag har intresset för det och jag vet att jag kommer kämpa för att bli bättre även när det blir svårt. Om jag kommer in på utbildningen och får damma av mina engelskafärdigheter och förbättrat mig, så ska jag söka utbildning för att bli översättare. Det känns bra, det känns som jag äntligen börjar få en hum om vad jag vill göra, vad för en karriär jag skulle trivas med att ha. Det känns som jag börjar ta mig någonvart, istället för att bara ligga och grubbla om min framtid.

Det enda som gäller nu är att hitta arbete framtills dess. Men jag känner mig lugnare i alla fall.

Och nu tycker jag att vi tar och lyssnar på Two of Us av The Beatles, för det är min favoritlåt just nu.