Wake up, wake up, love, and let me in for I am tired, love, and oh, so weary.

Det finns ett ord för mig.

Det händer inte så värst mycket i mitt liv just nu, förutom att jag spenderade helgen hos Monika och åt tikka masala, chips och apelsinkrokant, drack öl och vin och såg på film. Jag har på allvar börjat ta tag i alla mina böcker som ligger på hög och samlar damm. Jag började läsa Small Island av Andrea Levy igår. Jag har bara kommit till sida 68, så det är för tidigt att veta om jag gillar den än, men det verkar lovande i alla fall.

Så himla mycket mer händelserikt än så blir det inte om man just nu är Beatrice Lundahl. Det enda jag gör är att jobba, sova och läsa och kanske klämma in något avsnitt av en serie lite då och då. Inte särskilt spännande, (inte för att jag någonsin varit en särskilt spännade person) men c'est la vie! Hunter S Thompson, John Muir och Jacques-Yves Cousteau och alla andra människor som lett extraordinära liv skulle skaka på huvudet om de såg hur mitt ser ut.

Har ni inte hört The Night Visiting Song av Luke Kelly, så tycker jag att ni borde trycka play och bara njuta av denna fantastiska sång innan ni går vidare med era liv.