Värmen har anlänt och det med råge. Det är inget jag har något emot, för efter a long cold lonely winter möts värme med en öppen famn och ett välkomnande "vila dig mot min barm, värme". Men! Ja, det finns ett men. Men, när man jobbar utomhus och går i princip konstant i fem timmar varje dag, då kan det vara mindre trevligt. Inte nog med att man riskerar att få värmeslag eller vätskebrist, man svettas även som en gris. Så då när man står där och pratar med folk, så måste man verka oberörd medan svett rinner ner längs näsan och längs tinningarna och låtsas som inget. Man skäms, kära läsare, man skäms! Och sedan försöker man så graciöst som möjligt svepa med armen över pannan och hoppas på att det ser ut som om man är så inne i det man står och pratar om att man inte märker att man gestikulerat sig själv i ansiktet. Men de vet. Och jag vet att de vet. Och de skäms för min skull. Men ingen säger något, för det skulle göra situationen värre. Det är så väldans förfärligt.
Idag var en sådan där olidligt varm dag och jag har varit lite som gifen av Colin Firth från A Single Man. Tack och lov så tog dagen slut till slut och nu ligger jag i sängen och känner mig halverst död. Men det är bara två dagar kvar, sedan har jag långhelg, äntligen!
Förresten, innan jag publicerar det här inlägget, kan vi inte alla vara överens om att Colin Firth skulle ha fått en Oscar för A Single Man? The King's Speech i all ära, men han var så himla vacker och spelade så hjärtskärande fint i A Single Man. Okej? Okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar