Sent en fredagskväll hittar ni mig liggandes i sängen och dånar till kostymdramat North & South. Mycket för att jag har kommit på mig själv med att vara hopplöst förälskad i Richard Armitages skådespeleri och sedan kan jag väl erkänna att jag även håller en viss uppskattning för hans ansikte, (det tilltalar mitt estetiska sinne) men också för att det finns inget som går uppemot ett riktigt bra kostymdrama! När en film eller, som i detta fallet, en miniserie innehåller repliker så som "I don't want to possess you. I wish to marry you because I love you!", när mannen lidelsefullt säger "Look back. Look back at me." när kvinnan som han älskar far sin väg bara för att få försäkrat att hon älskar honom tillbaka och, då under den tiden man egentligen aldrig rörde andra människor, huvudpersonernas händer vidrör för första gången och de delar den där blicken, då kan man inget annat än att bli alldeles mjuk i kroppen och varm i hjärtat. Jag är en romantiker, vi blir alldeles till oss av sådant där trams förstår ni.
Jag ska försöka att inte vara uppe för länge, men det är inte lätt att sluta se serien när handlingen är gripande och fin och Richard Armitage har 1800-tals kläder och en röst som flytande guld. Fast mest är det ju självklart handlingen som gör att jag ser den, inte bara Richard Armitages ansikte. Så ytlig är jag inte. Jag hejade till exempel hela tiden på Colonel Brandon framför Willoughby i Sense and Sensability, trots att Willoughby var den unga och snygga.
Jag har svamlat för mycket. Ett avsnitt till, sedan god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar