 |
| Misfits. |
I förrgår så laddade jag hem den nyaste säsongen av Misfits. Jag var alldeles extatisk över att denna förargliga väntan på en ny säsong äntligen var över. Nu skulle det inte bli något mer trånande efter nya avsnitt, efter en storyline som inte blivit sedd otaliga gånger, efter karaktärsutveckling och ny krafter! Visserligen skulle Robert Sheehan inte längre vara med, vilket gjorde mig lite ledsen, men jag hade bestämt mig att jag skulle ge den nya karaktären Rudy en ärlig chans.
Flera månaders väntan på en säsong. Det hann gå från sommar till vinter. Jag hann gå från kort och blont hår till nästintill axellångt och rött hår. Sex jävla månader tog det för dem att spotta ut en säsong med åtta avsnitt. Och det tog mindre än en dag att se alla avsnitt. För att jag inte kan behärska mig och se något avsnitt åt gången.
Jag såg även det sista avsnittet på American Horror Story för fem dagar sedan, så jag har inte nya avsnitt från den serien heller. (Hörde någonstans att det kommer ta tio månader för den andra säsongen att komma ut, och mitt hjärta brister lite i kanterna om det är sant.)
Och inte nog med att alla Misfits-avsnitt är sedda, så slutade det på ett väldigt sorgligt sätt och när jag tänker på det får jag en klump i halsen. Jag tar mina TV-serier på på tok för stort allvar.
Men jag gillade Rudy i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar