God fucking dammit!

En frustrerad Bea.

Såhär går det när man tror att man kan gå och lägga sig klockan nio på kvällen och få sova hela natten. Man vaknar upp halv ett, alldeles klarvaken och råhungrig, och chansen att somna om är så minimal att den lika gärna hade kunnat vara på en annan planet.

Så nu sitter jag här i en mörk och tyst lägenhet och lyssnar på Simon Amstells stand up Do Nothing samtidig som jag äter äggröra. När jag skrivit klart det här så ska jag spela Harpan.

Det här kommer bli en lång natt.