Mao.

En väldigt liten och söt Mao.

Katt- eller hundmänniska. Jag brukar alltid säga att jag är en bådeochmännska när jag får frågan. Båda är söta, kramvänliga och mysiga att ha liggandes i sängen och jag känner mig fluffig på insidan när jag ser någon av dem. Under hela mitt snart 21-åriga liv har jag haft både hundar och katter som husdjur och varit ganska så nöjd med det, för jag har alltid gillat båda djuren. Men någon gång i sitt liv ska man alltid få en uppenbarelse av något slag, hur än liten, och man tänker för sig själv "Fan, jag är ju kattmänniska egentligen!". I alla fall var det så för mig.

Det var inte så att jag fick den här uppenbarelsen medan jag kom på mig själv med att omedvetet rikta en spark mot Mao när jag går förbi honom. Man ska aldrig sparka en hund, även om de råkar kissar inne efter många minuter av att inte säga till, (Det där var en hint till dig, Mao.) men när jag steg upp tidigt idag efter en natt av att inte kunna somna för att ta ut Mao på en promenad, så kunde jag inte hjälpa än att tänka lite bittert att "Hade du varit en katt så hade jag fortfarande sovit, ditt as.". Sova längre är inte den enda anledningen till varför jag föredrar katter, men ett ganska bra argument.

Men det är orättvist mot Mao, för han kan inte hjälpa att hans föräldrar var båda hundar vilket minskade chanser ganska så rejält för honom att födas som katt och därmed kunna gå på lådan själv tidigt en morgon utan att jag måste ha någon somhelst medverkan. Sedan tror jag han är ganska nöjd över att vara hund och har ingasomhelst "Varför är jag"-frågor i sitt huvud. Han kan inte heller hjälpa att det är jag som tar hand om honom om dagarna. Varför tar jag hand om en hund som inte ens är min och inte har bett om? För att jag försöker vara snäll.

Så även om jag på skämt kan säga till Mao "Du hade varit bättre om du varit katt." så tycker jag om honom som han är, katt eller ej. Dessutom så la han sig just i min säng, över mina ben, och då kan man inte tycka illa om honom. Hade dock varit aningen bättre om det varit en katt. Det där var ett skämt.

Amazing Grace var förresten bra och jag bölade och gåshudade mig igenom större delen av filmen.