I said jump, down on Jump Street.

Det är inte många som har undgått att jag har haft en seriös förälskelse i Johnny Depp i många år nu. Inte en endaste gång har den vacklat, inte ens när han gjort några tveksamma karriärval. (Alla uppföljare till Pirates of the Caribbean, exempelvis). Men om det är något som är svårt att undgå när man älskar mr Depp så pass mycket, så är det att han gör vad han vill, och så får de andra tycka vad de vill om de valen. Och det är beundransvärt.

Att han sedan har ett ansikte som den ljuvaste av änglar är en bonus. Bonus, indeed.

Till min barnsliga förtjusning, så hittade jag 21 Jump Street på YouTube. Så nu ska jag dra mig tillbaka och njuta av hans nästan löjligväckande skönhet och bli pseudo-nostalgisk över 80-talet. Ja, 80-talet var fantastiskt, i all sin tackyness.

Så, ursäkta mig medan jag torkar salivsträngar från hakan varje gång Johnny Depp har en scen.