Min syster tyckte inte det var en bra look att ha på sig linne med midjeskärp, kofta, cat eyesmink och vågigt hår tillsammans med pyjamasbyxor. Jag förstår inte varför, för inte var det bara otroligt fashion forward, (Jag har nog allt sett på Project Runway. I'm down with the lingo.) det var även förbannat bekvämt. Det är bara synd att jag inte får ha på mig det på jobbet. Eller min jumpsuit för den delen. Oh, the crippling sadness.
Jag är äntligen tillräckligt frisk för att fara på jobbet. Det är därför jag är pimpad upptill, men fortfarande har på mig pyjamasbyxor nedtill. Det är inte så att jag brukar gå runt och vara halverst tillfixad medan jag är sjuk. Jag har bara väntat på att mina jeans ska torka. Det finns nästan inget värre än att ta på sig fuktiga jeans. Eller ja, det finns säkert en väldigt massa saker som är värre än att ta på sig fuktiga jeans, men ni förstår nog vad jag menar.
Men nu ska jag inte babbla på om saker, så som jag har en tendens att göra här på bloggen. Även om det var ett väldigt bra tag sedan jag gjorde det. Blir vi nostalgiska nu? Inte? Okej. Jag ska fråga igen när jag börjar blogga om städning.
Det kanske inte märks på texten, men jag är jävligt exalterad idag. Dels för att jag är frisk och kan jobba och dels för att Angelica kommer snart befinna sig i Skellefteå!
Nu ska jag gå och vara exalterad någon annanstans. Lämnar er med The Beatles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar