Det förrädiska sörländska vädret.

Lite Bob Dylan åt folket.

Jag tror jag börjar bli lite bortskämd vad gäller det sörländska vädret. Efter att ha haft runt +4 under större delen av den här vintern, så tänker jag inte så mycket på att klä mig mot kylan som jag gjorde när jag fortfarande bodde uppe i norr, vilket i sin tur kan ha katastrofala följder när jag väl går ut. För vissa dagar är det faktiskt minusgrader. Som idag.

Mamma och Grazyna hade bestämt sig att gå ut och gå, så jag hängde på. (Ha, ett oavsiktlig rim. I'm gifted.) Med bara ett linne, en kofta och fleecejacka på överkroppen begav jag mig ut för att möta den kylan som, utan min vetskap, invaderat Karlstad.

Nu var det visserligen bara -2, vilket inte är särskilt kallt egentligen. Men nu måste ni förstå hur frusen jag verkligen är av mig. Av den promenaden, som vi gick ut på klockan ett på eftermiddagen och varade i mindre än en timme, så har det tagit framtill nu, klockan kvart över tio på kvällen, för mig att sluta vara iskall.

Jag har legat inkurad i mitt täcke och tittat på 2 Broke Girls, som förövrigt varken är jättebra eller jättedåligt men Kat Dennings är med och jag tycker hon är så oändligt cool, hela dagen och gått upp lite då och då för att skölja varmvatten över handlederna för att få upp värmen som icket ville infinna sig.

Men jag har bara mig själv att skylla som inte kollade hur kallt det var innan jag gick ut. Så jag har lärt mig min läxa att alltid kolla termometern innan jag går ut. För hur varmt det än har varit de senaste veckorna och månaderna, så kan det alltid vända.