Ahhhhhhhh!

Vid 2:38 så får ni min ungefärliga reaktion när mamma skrämde skiten ur mig.

Mamma höll på att ta död på mig! Hon vill allvarligt se mig död! Jag stod i köket och sköljde av en skål, och när jag var klar och vände mig om, så stod hon mindre än en halvmeter ifrån mig. Jag blev så rädd att jag skrek högt och försökte ta mig därifrån genom att göra en blandning mellan spring och små hopp samtidigt som jag flängde med armarna.

Jag fick helt allvarligt ont i hjärtat och sedan var jag nära hyperventilation samtidigt som jag skrattade och åh-ade mig. Det var länge sedan jag blev så rädd. Om man räknar bort den gången när det var jättemörkt i lägenheten och jag fick för mig att flickorna från The Shining skulle komma gående mot mig.

Arbetsförmedlingen erkände förresten att det var de som hade gjort fel och att jag inte kunde rå för att jag missat ett möte eftersom de inte skickat ut brevet. Men det är under sådana här tillfällen som jag inser hur otroligt feg jag är. När jag var här hemma, så gick jag på om hur arg jag blev och bara "Yo! I'mma bust a cap up yo ass!". Men när jag väl var där så log jag och sa att det gjorde absolut ingenting, det är ju ändå sådant som kan hända.

I ain't no gangsta.