fredag 21 oktober 2011

When I think of all the good times that I've wasted having good times.

Gordon Ramsey, släng dig i väggen!

Jag bestämde mig för att vara väldigt ambitiös med min middag idag och laga fylld paprika. Visserligen, på grund av effekten jag har på min kamera, så ser den lite konstig ut, men den såg i alla fall god ut när man hade den framför sig och den var jättegod, vilket är det allra viktigaste när det gäller mat.

För er som undrar så innehåller den quornfärs, champinjoner, rödlök, gurka, purjolök, couscous och en skvätt grädde.

Jag och mamma var ute på en långpromenad idag, och på vägen hem gick vi in på ICA för att handla inför middagen. Vad hittar jag där om inte första delen ur The Hitch-Hikers Guide to the Galaxy-serien av Adam Douglas för ynka 20 riksdaler. Det tar inte slut där heller! När vi står i kassan för att betala för varorna, så upptäcker jag att man fick med klistermärken för att pimpa framsidan på boken. Klistermärken! Mamma tyckte att jag betedde mig som ett litet barn, men det må vara, för jag fick med klistermärken!


1 kommentar:

  1. Good times! Idag briljerar du på musikfronten Bea! :D

    Sv: Saken är väl att det blev lite av ett missförstånd. De flesta låtarna till Let it be spelades ju in under "The Get back sessions", alltså tidigt 1969 innan de började med inspelningarna till Abbey Road. De släppte Abbey Road och John lämnade bandet "inofficiellt" innan alla låtar på Let it be var klara, däribland "I, me, mine". Så Paul, John & Ringo fixar till låten utifrån vad som spelades in av den på GB-sessionerna. Sedan kommer John tillbaka till studion (vad jag vet så hade han varit i Dannmark innan) och via honom (jag vet inte riktigt hur det går till) så får producenten Phil Spector mastertapen till "I, me, mine" och lägger till 30-mannaorkestern utan att ens Paul som var gruppens diktator då har koll på det. Och om inte ens Paul har koll på vad som sker under hans näsa så hade såklart inte George det heller. Jag vet inte hur arg George blev men Paul blev tydligen inte så glad över att inte ha full kontroll, speciellt inte med tanke på att han var skitförbannad över att Phil Spector "saboterat" (snällt sagt Macca!) "The long and winding road". Nu blev det en lång förklaring här! ;)

    Haha, ja! Fast det värsta är väl egentligen att man inte skulle bli så rädd då? Hans death-stare är ju ganska .. Estetiskt tilltalande för ögats tillfredsställelse, så att sägandes!

    SvaraRadera