I remember the time I knew what happiness was

Hej knäppt självfall.

Idag for jag, mamma, mammas vän Grazyna och Grazynas syster till Ikea för att handla. Jag och mamma fick nya glas, ugnsformar och kuddar med oss hem, allt för under 200 kr. Även om jag inte är överförtjust i Ikea, så kan jag inte bråka om priserna de har.

Jag har ju förresten berättat om Pricken, Grazynas katt som jag och mamma tog hand om i en vecka medan Grazyna var i Polen för att hälsa på sin familj. Han var i alla fall jättesjuk och mager, stackaren, så nu hade Grazyna bestämt sig för att hon skulle låta honom somna in. Så efter vi hade varit på Ikea, så följde jag och mamma med henne till veterinären.

Det var så himla hemskt, för jag visste hur mycket Pricken betydde för henne. Eftersom jag är världens blödigaste människa, så grät jag nästan lika mycket som Grazyna när det var dags för Pricken att få sin spruta. Men jag tror det betydde väldigt mycket för henne att vi var med.

Pricken fick i alla fall bli hela sjutton år, och han tyckte nog det var skönt att få springa iväg till katthimlen.

Men jag fick bli lite glad idag i alla fall. När vi skulle ställa in våra inköp från Ikea i lägenheten, så sa mamma att hon funderade på om vi inte skulle skaffa en katt, nu när vi ändå hade kattsand och en kattlåda från då det var tänkt att min katt Nicole skulle få komma och bo med oss i Karlstad. (Det kändes så grymt att hon skulle behöva gå tillbaka till att vara innekatt, när hon fått vara ute och leva rövare i tre år, så hon får stanna kvar hos min bror Robert.) Jag tyckte att det var en alldeles formidabel idé och försökte locka henne med allt positivt att ha en katt medför.

Vi får se hur det blir. Det var när jag slutade tjata som jag fick Nicole.

Avslutar med Memory från musikalen Cats, som får bli tillägnad Pricken.