De andra i lägenheten stack iväg på puben för att spela dart och dricka, medan jag stannade kvar här hemma för att läsa Frank O'Hara och dricka vin. Living on the edge, kallas det. This is one badass mothefucker you can't even handle right now! Yolo.
Jag är en bok om historiska krig ifrån att förvandlas till Mark Corrigan.
Jag fyller inte år förrän om tio dagar, men fick min födelsedagspresent av mina käraste syster redan igår. Presentkort på 300 kr på Bokia. Hon känner mig så väl, Angelica. Hej The Casual Vacancy av J.K. Rowling! Så många böcker som skola läsas just nu! Men jag klagar inte. Jag har lite pengar över så jag ska tillbaka dit igen och köpa mer. Jag hittade Around the World in Eighty Days av Jules Verne, The Jungle Book av Rudyard Kipling, Alice in Wonderland av Lewis Carroll som tillsammans skulle kosta 99 kr. Jag såg att de även hade How to Be a Woman av Caitlin Moran, som är en sådan där rolig, käck, icke-militant feminist som faktiskt inte hatar män och som gör mening bakom ordet feminism fint igen. Ahh! Jag vill ha alla!
Angelica gav mig i julklapp ett presentkort med valfri aktivitet och middag, och eftersom hennes ben inte är helt okej än, så tänkte jag att bio skulle vara enkelt för henne. Men då har vi inte direkt samma smak i filmer. Jag har velat se Django Unchained ett bra tag nu, Quentin Tarantino gör mig sällan besviken och Christoph "Skådespelarguden" Waltz är med! Åh, Christoph... Men nej, den ser tydligen jättedålig ut och Gangster Squad ser ut att vara bättre. Vad fasiken, he ge ju min valfria aktivitet!
Jag får kanske övertyga henne om att jag inte har sett The Hobbit: An Unexpected Journey, så får jag se om den.
Aaron Johson och Keira Knightley som Vronsky och Anna.
Jag såg äntligen Anna Karenina idag tillsammans med Lollo. Jag har velat se den ända sedan jag fick höra talas om den och läste att Joe Wright skulle regissera. Trailern lovade en fest för ögat rent visuellt och det var det också. Det var väldigt fascinerande att se hur de hade gjort övergångarna mellan scener utan att faktiskt klippa eller byta omgivning, utan de fortsatte vara i samma teatersal genom att bara förflytta skådespelarna och ändra scenografi, vilket gav en cool teatralisk känsla. Dansen var även vacker att titta på. Men något jag hade lite problem med var att vissa av de lite mer abstrakta sekvenserna var aningen utdragna och det sänkte tempot i själva handlingen, även om det var fint att titta på. Slutet var även lite abrupt.
En av de få saker jag inte riktigt förstod mig på var en scen med Vronsky och hans häst just innan en kapplöpningstävling, där han smeker hästen på en jävligt sexuellt sätt. Var det ens tänkt att vara sexuellt? Är det en referens till Equus? Varför försöker han förföra sin häst?! För under inga andra tillfällen visar han tecken på en fallenhet till tidelag. Strange indeed.
Utöver det så tyckte jag om den. Skådespelet var bra, speciellt från Matthew MacFadyen och Jude Laws sida.
Nu ska jag göra mig en till kopp te och läsa lite innan jag går och lägger mig. Anna Karenina ska läggas till i listan över böcker som måste läsas.
Hej kära bloggläsare! Mumford & Sons gör mig väldans glad och pirrig i magen och jag älskar deras nyaste album. Idag har jag, med väldigt mycket hjälp från Lollo, ändrat bloggen och skaffat mig en header. Det känns roligt med lite förändring, speciellt när bloggen såg ut som den gjorde så himla länge. Så nu har den lite mer färg och är lite ljusare.
Det är sent och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Jag ville bara skriva en uppdatering, nu när bloggen ser annorlunda ut.
Jag är den första att erkänna att jag inte är särskilt stark och inte heller är jag särskilt brydd om det. Det har aldrig varit mitt mål att kunna ta 100 kg i bänkpress. Alas, jag är inte ens säker jag klarar av 20 kg! Så därför har jag aldrig ägnat timmar på gymmet med att lyfta skrot, för att sedan stå och flexa mina imponerande muskler framför spegeln och känna mig värsta badass. Min form av styrketräning består av att hålla upp en bok jag håller på att läsa, ta upp mobilen för att byta låt och när jag lyfter bestick för att äta eller tekopp för att dricka. Men det finns tillfällen då jag önskar att jag var mer intresserad av min fysiska styrka. Idag var en sådan dag.
Angelica skulle till sjukgymnasten idag för att kolla upp sitt ben och jag lovade att jag skulle skjutsa henne i rullstolen till Erikslids vårdcentral. Nu är inte vårdcentralen allt för långt ifrån där vi bor, men helvete vad mycket uppförsbackar det finns! Det hade dessutom blivit förjävla dåligt skottat vilket gjorde hela skjutsandet bra mycket svårare. När det blev för mycket och det kändes som om jag skulle krevera av ansträning fick Angelica använda sina kryckor för att liksom skjuta ifrån och ge mer fart, allt för att det skulle bli lättare för mig.
När vi väl var hemma igen och jag fick sätta mig och äta lunch och ta det lugnt ett tag (det kändes som jag sprungit ett maraton) så påminde Angelica mig att jag även sagt att jag skulle skjutsa ner henne till stan direkt efter jag ätit klart. Så det var bara att stiga upp för ännu mer skjutsande på ett pissigt underlag. To state the obvious, jag är slutkörd. Så slutkörd att jag har ont i huvudet. Jag skulle bygga mer muskler och uthållighet, vore det inte så förbaskat tråkigt.
Nu när jag äntligen hemma efter en dag på stan och en kväll hos Benitha, vilket förövrigt var väldigt trevligt eftersom vi inte ses så ofta, ska jag se på The History Boys, dricka te, läsa och tillsist sova en ljuv och ostörd sömn. Åh, sömn!
Van Morrison, eller Gud som jag föredrar att kalla honom.
1. Your favourite song.
Det är alltid olika beroende på när jag blir frågad, men Here Comes the Sun av The Beatles och Sweet Thing av Van Morrison är två självklara favoriter. Fast med The Beatles och Van Morrison är alla deras låtar självklara favoriter. (Förutom Revolution 9. Vilket jävla oljud.) 2. Your least favourite song. Ah. Det finns så himla många. Men jag kan väl säga den där jävla Kesha låten, Die Young eller vad fasiken den heter. 3. A song that makes you happy. Just nu blir jag väldigt glad av Another Girl Another Planet av The Only Ones.
4. A song that makes you sad.
Hope There's Someone av Anthony and the Johnsons
5. A song that reminds you of someone.
Bridge Over Troubled Waters av Simon and Garfunkel påminner mig om mamma. Varje gång vi är tillsammans och den spelas så skruvar vi upp volymen så högt vi klarar av och skrålar med.
6. A song that reminds you of somewhere.
Varje gång jag hör Wanna Be Your Lover av Prince så tänker jag på den svarta teatersalen under gymnasiet och alla de gånger vi värmde upp och dansade järnet till den låten.
7. A song that reminds you of a certain event.
Ha! När pojken jag var hopplöst förälskad i för flera herrans år sedan blev tillsammans med någon annan och jag svalde gråten hela dagen tills jag kom hem och stängde in mig i mitt rum och grät till Unbreak My Heart av Toni Braxton. Så jag har ju i stort sett alltid varit ganska patetisk.
8. A song that you know all the words to.
You Better Watch Out, Cause I Like You av Billie the Vision and the Dancers.
9. A song that you can dance to.
Jag hatar att dansa, men det blir alltid lite lättare med The Only Way Is Up av Yazz.
10. A song that makes you fall asleep.
Mahlers Symphony no5, Adagietto.
11. A song from your favourite band. Happy When It Rains av The Jesus and Mary Chain.
12. A song from a band that you hate.
Moves Like Jagger av Maroon 5. Den låten kan dra åt helvete.
13. Your guilty pleasure song.
Let's Get It On av Marvin Gaye och Stayin' Alive av Bee Gees befinner sig båda på mitt minneskort på mobilen, men det kan jag stå för.
14. A song no one expected you to love.
Ingen aning faktiskt. Är det någon som vet om någon låt? Jag har Gil Scott-Herons Me and the Devil på en playlist, den kanske är lite otippad?
15. En låt som beskriver dig.
Astral Weeks av Van Morrison.
16. A song you used to love but now hate.
Den här är svår. Jag har faktiskt ingen aning.
17. A song that you hear often on the radio.
Jag lyssnar aldrig på radio, så det är svårt att säga. Men säkert någon låt av Lady Gaga.
18. A song that makes you feel sexy.
Sexy Undercover av Barry White. Nä, allvarligt, vilken löjlig fråga. När man föds som Beatrice Lundahl så känner man sig nog aldrig sexig. Skulle jag någonsin känna mig sexig, så skulle jag skratta mig själv rätt i ansiktet och tänka "Har du glömt vem fan du är?!". Men den sexigaste låten jag lyssnar på är Let's Get It On med Marvin Gaye, så det får bli svaret.
19. A song from your favourite album.
Lay Lady Lay av Bob Dylan från Nashville Skyline albumet.
20. A song that you listen to when you're angry. Don't Want To Know If You're Lonely av Hüsker Dü.
Jag älskar en serie som heter Miranda, skriven av komikern Miranda Hart som även spelar huvudrollen. Den handlar om Miranda som äger en butik som säljer novelty saker, hon är klumpig, älskar allt onyttigt, är hopplös i sociala situationer och brukar sjunga för frukter som hon har målat ansikten på och hon blir konstant misstagen för en man på grund av sin längd. Så jag visade en samling klipp för Lollo och efter ett tag säger hon: "Nu menar jag inte att du ser ut som en man, men det där är så du.". Och jag kan väl inget annat än att hålla med lite grann. Jag har tänkt att det känns som jag, men kunde inte vara riktigt säker om det var så andra uppfattade mig. Nu är det dock bekräftat.
Men Miranda är charmig och jag älskar Miranda Hart, så jag tänker ta det som något positivt.
