Det är väldans svårt att missa att det finns en serie som heter Downton Abbey. Det verkar som att alla är förälskade i den serien och jag vill ju inte vara sämre, så efter några mindre om och men så hade jag skaffat första, andra och tredje säsongen. Jag älskar i regel allt som är ett kostymdrama, speciellt när det är "kommer de, kommer de inte gifta sig" och det känns hopplöst men det löser sig i slutet. Jag är galen i sådant. I våras började jag med första säsongen och det tog sin ljuva tid för mig att se klart hela och inte förrän nu började jag med andra. Jag har inte varit allt för imponerad av den. Karaktärerna är jättefina och premissen är bra, men handlingen har varit off, speciellt de gångerna där de skulle ha med något för bara det avsnittet (avsnittet med Patrick Crawley/Major Patrick Gordon var aslöjligt) och jag tycker det har dragit ner serien rejält. Men nu har jag på mindre än en vecka sett hela andra säsongen och påbörjat tredje i hopp om att Julian Fellowes kommer få mig att ändra min åsikt. Än så länge fortsätter jag se den på grund av vackra kostymer. Och Hugh Bonneville. Jag älskar Hugh Bonneville.
Men om ni, kära bloggläsare, som jag är förtjusta i kostymdrama, så får ni en lista över några serier, miniserier och filmer (mest miniserier) som får mig att gråta eller som värmer lillhjärtat mitt:
Jane Eyre (2006) - miniserie med Ruth Wilson som hjältinnan Jane Eyre och Toby Stephens som mr Rochester, alldeles rätt mängd dyster och romantisk, en sjujävla bra tappning av Charlotte Brontës roman.
Bright Star (2009) - film med Ben Whishaw och Abbie Cornish som poeten John Keats och Fanny Brawne. Jane Campion har lyckats skapa en helt hjärtekrossande förtäljning av John Keats liv, poesi och kärlek till Fanny Brawne. Varje scen är ett konstverk.
Parade's End (2012) - miniserie med ljuvliga Benedict Cumberbatch, Rebecca Hall och Adelaide Clemens. Filmatisering av Ford Madox Fords roman, med Tom Stoppard som manusförfattare. Fantastisk historia om de psykologiska skadorna under första världskriget, kollapsen av England edwardiska principer och med en kärlekstriangel inslängd.
Cranford (2007) - miniserie med Judi Dench, Imelda Staunton, Eileen Atkins bland annat. Utspelar sig i det lantliga samhället Cranford under industriella revolutionen. Småtokiga damer som älskar skvaller, katter som får lavemang, kor som får kläder. Det låter knäppt, men jag sitter och skrattar tills tårarna rinner.
North & South (2004) - miniserie med Richard Armitage (Richard Rawrmitage more like!) och Daniela Denby-Ashe. En kvinna från södra England tvingas flytta till den industriella staden Milton i norra England och träffar på ägaren av ett bomullsspinneri och det är blandad attraktion och avsky.
Lost in Austen (2008) - miniserie med Jemima Rooper, Hugh Bonneville och Tom Mison. Tekniskt sett inte en renodlad kostymdrama. Amanda Price kliver in genom en okänd dörr i sin lägenhet och byter plats med Elizabeth Bennett från Jane Austens Pride and Prejudice. Större delen är i Austens England, så jag räknar med den ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar