I think that would be taking your romantic sensibilities a little far.

Marianne och Elinor i Sense and Sensibility.

Idag är dagen jag dör. Jag skriver det med risken att låta överdramatisk men jag är absolut övertygad. Vaknade upp och märkte hur allt i min kropp gör ont och att jag mest troligt håller på att bli sjuk. Till och med den mjuka delen i handflatan gör ont. (Fast det har nog mer med att göra att jag och Lollo låtsades slåss och vi träffade av varandra konstigt så att mitt finger böjdes bakåt och hela nervsystemet i min arm gick sönder.) Så nu ska jag ligga och våndas i min säng tills Döden kommer och vill spela ett parti schack. Tills dess ska jag se alla filmatiseringar av Jane Austens böcker som jag kan hitta, börjar med Sense and Sensibility, den bästa av böckerna i min ödmjuka mening.

Men om nu det här verkligen är slutet, så kom ihåg att jag har levat och jag har älskat er. Om inte det är en komplett främlig som läser det här, för i så fall har jag aldrig älskat dig. Inget personligt eller så, du är säkert fantastisk, men ja, du förstår.