Jag trodde att det var över, men igår kom förkylningen tillbaka med dunder och brak. Jag kan inte prata utan att låta som om jag inte gjort annat än druckit whiskey och kedjerökt hela livet. Vilket jag definitivt inte har gjort. (En berättelse från min barndom, angående whiskey: jag och mina syskon var sådana barn som skulle smaka allt, så när pappa drack ett glas whiskey tjatade vi till oss varsitt knappt ett kryddmått whiskey. Pappa trodde att vi alla skulle tycka det var jätteäckligt och aldrig mer tjata om att få smaka. Mina syskon blä-ade sig och jag frågade om jag möjligtvis skulle kunna få en till. Så uttryckte jag mig också. "Fader, skulle jag möjligtvis kunna få en till?". Det fick jag inte.)
De säger att man inte vet vad man har förrän man förlorat det. Den här veckan har jag förstått vad de menar. Jag menar verkligen, verkligen förstått, jag har förstått det i mitt lillhjärta. Monika lånade min externa hårddisk i söndags för att hon ville ha något från den och om jag någonsin saknat något så mycket i hela mitt liv! Det är lugnt, tänkte jag, jag håller ju ändå på att följa Black Books på youtube ändå, så jag borde inte sakna den allt för mycket. Men då såg jag ut alla säsonger av Black Books och det har gått några dagar nu och allt jag har känt för att se har funnits på den. The despair, I tell you. The despair!
Sista punkten innan jag stänger av datorn för att läsa lite. Jag fick ett mail idag som berättade att jag börjar utbildningen den 24/4 nästa vecka och jag har pirr i magen. Som jag har sagt förut, så ska det bli skönt att ha något att göra om dagarna och få lön, men jag kommer dö lite av nervositet när den 24 är kommen. För inte nog med att det kommer vara ett nytt jobb, ny situation och ansvar, det kommer även vara nya arbetskamrater och jag lovar er, vi kommer måste presentera oss och sådant så som man gör för att lära känna varandra i början. Jag klarar inte av sådant. Jag blir blyg, darrig på rösten, försöker att inte vara blyg, sitter på helspänn och skämmer ut mig själv. För mina social skillzz är ungefär lika med noll när det kommer till nya människor. Eller människor som skrämmer mig. Eller bara människor som inte är mina nära vänner. Men hoho, det här kommer nog gå bra!
Nu, The Casual Vacancy och sedan kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar