And if the chance should happen that I never see you again, just remember that I'll always love you.

För att den får mig att skratta. Och nicka instämmande.

Jag har fått Lollo att se Sherlock! Vi har sett hela första säsongen och hon har sagt att den är jättebra. Jag undrar om hon kommer bryta ihop lika mycket som jag gjorde under sista avsnittet i andra säsongen? Men mest är jag glad att någon gått med på att se det med mig. En nere, nu är det bara resten kvar. Sakta men säkert ska jag omvandla alla min vänner och göra dem till Sherlockians, precis som mig! Ingen av dem kommer ens vara medvetna om en tid då Sherlock inte tog upp alla deras tänkerier! Och de kommer börja tycka att det är något speciellt med Benedict Cumberbatch, men det går inte riktigt att förklara. Han är ju ... ja, faktiskt lite ... söt? Ja, söt är han, men inte min typ. Fast hans ögon är ganska fina, fin färg och så, lite som att titta in i ett hav. Hans hårman är det då inget fel på. Oj, var det där ett pirr i magen? Men det är ju bara en närbild på Benedict medan han ler/har spektakulärt ögonsex med John eller Irene Adler/är i sitt mind palace/är allmänt boss? Men jag måste ju får erkänna att det verkligen är något speciellt över honom! Är han inte lite? Nä, det kan inte vara. Jo fan, han är ju stilig! Sakerna som händer i mig när han använder de där sensationella ögonen att titta in i min själ utan att ens titta in i kameran! Fan, hans händer! Åh, herregud, han är den vackraste mannen i världshistorien ... vad gör jag nu då? BAM! Allt är Benedict och inget gör ont. *cue evil laugh*

Jag tror att jag kanske drog iväg lite väl långt där.

Men vidare till en lite mer sund och lite mindre psykotisk punk, jag ska till Umeå! Umeå, mitt hjärtas stad! Angelica fyllde år för inte så länge sedan, så jag ska ta mig ner och fira henne. En hel helg i Umeå tillsammans med min äldsta bästis! Paradis, säger jag!

Badly Drawn Boy med A Minor Incident. För den är i slutet av Stuart: A Life Backwards och den filmen får mig att skratta och gråta.