torsdag 22 mars 2012

My courage is roaring like the sound of the sun.

Efter att ha invaderat Lollo och Filips lägenhet i en vecka, så har inte många tillfällen att uppdatera bloggen uppenbarat sig. Men tre inlägg, hur korta de än må vara, är i alla fall inte fy och skam. Men nu sitter jag här i lägenheten som är "hemma" och har just hittat ett tillfälle att skriva. Så jag hugger tag i det tillfället så som en torgduva hugger tag i ett tappat pommes frits.

Idag har jag en jobbintervju. Jobbintervju? Jobbintervju, I say! Och jag håller på att kissa ner mig av nervositet. Mest över att jag måste ta bussen dit, för när jag skulle till min förra jobbintervju lyckades jag hamna flera kilometer ifrån där jag skulle och jag hade varken pengar löst eller på mobilen. Men den här gången har jag Lollo med mig, jag har gratissms på mobilen och pengar löst.

Om ni läser det här innan klockan 14.15, så skulle jag bli jätteglad om ni höll era tummar så hårt att det känns som de ska gå av. Jag vill verkligen ha ett jobb nu.

1 kommentar:

  1. Hoppas dett gick bra på intervjun! Vad gäller det för jobb? :)

    Sv: Men Bea! Och U can't touch this som kräver en sådan .. högt utvecklad sångteknik! ;) Jag hoppas att du ursäktade det med att du inte värmt upp ordentligt och att ditt tonregister alltså inte gjordes rättvisa.

    Det var halvt rätt, jag hade inte gjort hela reglage-blandning-aktivera blandning i rullisten. Silly moi! Jag har precis tömt hela mitt bibliotek och håller på att lägga in allt med Beatles och deras soloarbeten, så listan kommer präglas kraftigt . . ;)

    Haha, jag är så dålig på att teckna anatomi så jag hade nog inte kunnat rita en sådan bild bra. Sedan så finns det så många teckningar på sådana, ehm, handlingar redan så jag tror inte att jag behöver ge mig in på den banan som tur är!

    Ja, sedan fick jag mer problem på musiklektionerna. Eftersom det bara fanns en lärare och typ, 25 elever så brukade de som spelade bas ropa på mig då läraren inte hade tid, så sprang jag dit och demonstrerade och sedan till mitt egna instrument och sedan tillbaka till bassisterna igen och fram och tillbaka, haha! Konstigt att det inte blev särskilt lyckat stundtals.

    Du vet, Umeå är inte den smartaste kommunen. De ville nog bara sabotera för aspirerande körkortselever, typ mig! ;)

    SvaraRadera