It's been a year or two since I was out on the floor, shakin' booty, makin' sweet love all night long.

I brist på bild som överrensstämmer med ämnet, så bjuder jag på en bild från då vi var i Luleå.
Foto: Louice Lundberg, från hennes instagram.

Efter att ha firat Robin, som fyllt gammal, ikväll så begav vi oss till Subway för att köpa den alltid så nödvändiga fyllematen. Självklart gjorde jag det till en meny, så jag skulle få en kaka, för vad vore livet utan en kaka då och då? Inget, I tell you! När jag fått min påse, så märkte jag att kassörskan inte packat ner min kaka, så jag gick tillbaka till kassan för att få en ny. Jag skulle ha min kaka, damn it!

När jag sedan kom hem och satte mig ner för att äta, vad märker jag då om inte två kakor i min påse. TVÅ! Kunde den här kvällen ha slutat på ett bättre sätt? Nej. Nej, det kunde den inte.

This is England.

Joe Gilgun, som jag är lite kär i.

Jag är så förbaskat sugen på att se This is England 86 och 88, men eftersom de är på min externa hårddisk som är nere i Karlstad så blir det lite svårt. Men Robin har lovat att ladda hem dem åt mig så fort han har slutat spela LoL.

Jag vet att jag har skrivit om filmen och serien förut, men om ni inte har sett den så vet ni verkligen inte vad ni missar. Jag vill att ni ska inse hur fantastisk den är. Speciellt Joe Gilgun som spelar Woody. Den mannen får mig både att skratta tills det gör ont i magen och gråta tills jag är alldeles svullen kring ögonen.

Imorgon! Imorgon, I say, så ska jag se 86 och 88!

Clenching your fist for the ones like us who are oppressed by the figures of beauty, you fixed yourself, you said, "Well never mind, we are ugly but we have the music."

Gör ännu en lista, för jag har inget vettigare att skriva.

Vad lyssnar du på mest just nu?
Jag lyssnar på allt jag har på mobilen, vilket är 114 band och artister. Men det är väldigt mycket Nico, Beachwood Sparks, Sonic Youth, Clem Snide, Beach House, The Clash, Eef Barzelay, Emily Haines, Leonard Cohen och Neko Case just nu. The Beatles är ju alltid en självklarhet.

Nämn en låt som gör dig ledsen.
By Your Side av Beachwood Sparks. Fast på ett fint sätt.

Vilken är världens störigaste låt?
Åh. Öhh, allt med LMFAO. Sedan är jag inte så förtjust i all dubstep som dyker upp.

Favoritband/artist of all time?

The Beatles

Band/artist du nyligen upptäckt?
Neko Case, kanske. Hon är i alla fall den senaste artisten jag upptäckt som jag lyssnar på många låtar av.

Bästa kvinnliga röst?
Jag tycker Kate Bush har en för härlig och annorlunda röst.

Bästa manliga röst?

Van Morrison.

Vad lyssnar du på när du hånglar?
Hade jag fått hångla, så hade jag nog startat antingen Telethon av Emily Haines eller I Turn My Camera On av Spoon, beroende på stämningen. Eller Let's Get It On av Marvin Gaye bara för att fula mig.

Vad lyssnar du på innan du går på fest?
Jag sätter min playlist på shuffle och så får vadsomhelst dyka upp. Men jag säger väl Et Moi Et Moit Et Moi av Jaques Dutronc

Senaste konserten?
Emil Jensen, när han var i Skellefteå förra året. Jag kramade honom två gånger.

Vem eller vilka lyssnar du på mest just nu?

Leonard Cohen.

Har du någonsin dejtat en musiker?
Jag var tillsammans med George Harrison en gång i en dröm.

Vad tycker du om klassisk musik?
Det är väl inte det första jag väljer, men det kan vara fint. När jag läser klassiker så brukar jag lyssna på Månskenssonaten av Beethoven.

Vad tycker du om countrymusik?
Ja, jag tycker väl inget speciellt om den. Det finns mycket jag antingen hatar eller inte har någon åsikt om, men så finns det band som spelar alternative country som jag älskar.

Lyssnar du på musik på främmande språk?
Mycket engelska, men det är inte så främmande eftersom jag kan språket. Annars blir det mycket franska och lite isländska/hittepåisländska.

Vilken känd musiker skulle du gifta dig med om du fick chansen?

George Harrison, den vackre, vackre mannen!

Ditt favoritsoundtrack (film).
Harold and Maude och Velvet Goldmine.

Sätt på en låt som avslutar den här listan fint.
Min systers dator verkar inte vilja spela upp videor, så det här kanske inte fungerar.
Men det är i alla fall Chelsea Hotel #2 av Leonard Cohen.

Arbetsintervju, helgen, UGA och böcker.

En väldigt fantastisk Van Morrison.

För att återgå till huvudämnet i det förra inlägget, så gick arbetsintervjun bra. Enligt mig då, och mest för att jag inte fick den där dumma piprösten som jag pratade med under min förra arbetsintervju. Och jag tog rätt buss också! Så jag är nöjd med den dagen. De ska höra av sig nu på fredag, så jag ser gärna att ni fortsätter att hålla era tummar. Om ni nu ens gjorde det till att börja med.

Monika fyllde, som jag har berättat, 20 år för snart två veckor sedan. Hon hade sagt att hon önskade sig en överraskningsfest, så jag, Lollo och Hanna bestämde oss för att kidnappa henne och föra henne till Luleå för utgång. Och det gjorde vi i fredags. Det vart mycket lyckat och jag hade så förbaskat trevligt och det var välbehövligt att allihopa var samlade igen sedan min födelsedag i januari. Vi är det på tok för sällan.

Idag fick jag min allra första UGA. Efter månader med att ha varit mer eller mindre pank, så kändes att bra att se lite pengar på mitt konto. Så jag begav mig till Bokia, för att stå och dregla efter böcker som jag nu faktiskt har råd att köpa. Dock så kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle köpa Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, För mycket lycka av Alice Munro eller Just Kids av Patti Smith, så jag gick därifrån utan att köpa någon av dem. Istället funderar jag på att be dem köpa in Confessions of a Teenage Jesus Jerk av Tony DuShane eller Revolting Youth: The Further Journals of Nick Twisp av C.D. Payne, som är fortsättningen på Youth in Revolt: The Journals of Nick Twisp som jag sträckläste i somras och blev alldeles förälskad i. Listan över böcker jag vill köpa är för lång för mitt eget bästa. För många valmöjligheter för att välja en och för lite pengar att köpa dem alla! Mitt liv är sannerligen en grekisk tragedi.

Men nu jag ska sluta prata böcker, lyssna klart på Van Morrison och sedan göra mig i ordning för sängen. Imorgon väntar det ett zumbapass hos Lollo, så det vore klokast att gå och lägga mig snart om jag inte vill zombiedansa mig igenom det. Meningen med zumban är att det ska vara träning och jag vet inte riktigt hur mycket träning det blir om jag zombiedansar. Men det kan inte vara mycket.

Men nu, kära läsare, tackar jag för mig. God natt!

My courage is roaring like the sound of the sun.

Efter att ha invaderat Lollo och Filips lägenhet i en vecka, så har inte många tillfällen att uppdatera bloggen uppenbarat sig. Men tre inlägg, hur korta de än må vara, är i alla fall inte fy och skam. Men nu sitter jag här i lägenheten som är "hemma" och har just hittat ett tillfälle att skriva. Så jag hugger tag i det tillfället så som en torgduva hugger tag i ett tappat pommes frits.

Idag har jag en jobbintervju. Jobbintervju? Jobbintervju, I say! Och jag håller på att kissa ner mig av nervositet. Mest över att jag måste ta bussen dit, för när jag skulle till min förra jobbintervju lyckades jag hamna flera kilometer ifrån där jag skulle och jag hade varken pengar löst eller på mobilen. Men den här gången har jag Lollo med mig, jag har gratissms på mobilen och pengar löst.

Om ni läser det här innan klockan 14.15, så skulle jag bli jätteglad om ni höll era tummar så hårt att det känns som de ska gå av. Jag vill verkligen ha ett jobb nu.

Just thinking about you baby, well it blows my mind.

BLARGH! Skriver personligt brev, vilket är pest och pina, men lyckligtvis hjälper Lollo till. Men det är fortfarande en tortyrens uppgift. Tröstar mig med Eef Barzelays version av Lionel Richies låt My Love.

Snart ska jag skjuta huvudet av zombies i Left 4 Dead.

På bussen på väg mot Burträsk.

 

Så här snygga kan jag och Lollo vara när vi känner för det.

Stolta kvinnor.

Otroligt gammal bild.

Imorgon är dessa stolta kvinnor, som vågar leva livet, återförenade! Monika fyller hela 20 år imorgon, (Idag, om jag ska vara petig eftersom klockan är efter midnatt.) så på eftermiddagen ska jag och Lollo ska packa ihop Lollos singstar och bege oss till det lilla, gudsförgätna samhället Burträsk.

Jag var förresten först med att gratta Monika, så FUCK YEAH! Definitivt dagens bedrift. Även om jag kämpat mig igenom en halvtimmes zumbapass.

Song shuffle game.

I brist på annat att göra.

How does the world see me?
Nobody's diary - Yazoo (Även känd som Yaz i USA.)

For the times we had, I don't want to be a page in your diary, babe.

Om det är världen säger det, så antar jag att den vill att jag ska uppskatta och minns den. Men om det var jag som säger det, så vill jag nog ha lämnat att bestående avtryck på världen.

Will I have a happy life?
If you want to sing out, sing out - Cat Stevens.

If you want to live high, live high. If you want to live low, live low.
'Cause there's a million ways to go, you know that there are.

Det kan ju inte vara annat än att jag skapar min egen lycka, och jag väljer hur jag kommer leva mitt liv.

What do people really think of me?
If not for you - George Harrison.

If not for you, my sky would fall.

Egot i mig skulle älska om det här verkligen stämnde - att jag är så oumbärlig att folk skulle känna det som att deras himmel skulle falla om jag inte fanns där för dem.


Do people secretly lust after me?
The engine driver - The Decemberists.

Would I were beside her.

Det där var det enda i texten som jag kunde se en koppling till frågan, och tydligen så lustar folk efter mig. Men det tvivlar jag på.

How can I make myself happy?
Please please me - The Beatles.

I don't want to sound complaining, but there's always rain in my heart.

Jag kan nog inte göra mig själv glad, inte om man ska gå efter den här textraden. Och om man ska gå efter vad jag har hört låten ska handla om - killen gör tjejen en stor tjänst i sovrummet, men det blir aldrig återgäldat - så kan jag definitivt inte göra mig själv glad. Jag är inte så vig.

What should I do with my life?
I love the unknown - Eef Barzelay.

The doctor asked him what he was afraid of, just what was he running from?
He said, "It's not a fear of success, nor of closeness but of going through life feeling numb."
Jag gillar det här svaret, för enligt den ska jag resa och se och uppleva saker som jag inte kan i Sverige.

Will I ever have children?
Transmisson - Joy Divison.

We remained all alone.

Hade det här varit facebook, så hade jag tryckt "Gilla". Barn hade ändå gjort det lite svårare för mig att resa och uppleva nya ställen.

What is some good advice for me?
 All the yound dudes - Mott the Hoople.

Speed jive, don't wanna stay alive when you're twenty five.

Antingen dansa jive väldigt snabbt, eller dansa jive medan jag är hög på speed. Och jag ska inte leva längre än till 25.

What do I think my current theme song is?
Et moi, et moi, et moi - Jaques Dutronc.

Et moi, et moi, et moi avec mes manies et mes tics
(Och jag, och jag, och jag med mina besattheter och mina tics)

Passande.


What does everyone else think my current theme song is?
 I'm only dreaming - The Small Faces.

What good does dreaming do, when you're nowhere?
Det är nog ett svar till I love the unknown, att de tror att jag drömmer för stort och att jag kommer leva mitt liv utan att komma någonstans. Taskigt.

What song will play at my funeral?
Someone like you - Adele.

Never mind, I'll find someone like you.

Så jävla okänsligt.

What type of men/women do you like?
Hey Joni - Sonic Youth.

Your life is such a mess.

Sådana här charity cases, som är helt uppfuckade och som det slutar med att jag tar hand om och betalar för. Detta är inte ett bra svar.

What is my day going to be like?
Thirteen - Big Star.

Come inside where it's okay and I'll shake you.

Jag möter någon som jag tar in och skakar om. Bokstavligen.

Why am I here?
About you - The Jesus and Mary Chain.

I know there's something good, I know there's something good about you.

Åh, för att jag har något gott om mig!

What will people remember me for?
Space Oddity - David Bowie.

You've really made the grade, and the papers wants to know whose shirts you wear.

Folk kommer komma ihåg mig för mina gärningar, fast jag vet inte om de är onda eller goda, och sedan vill de veta vart jag köper mina kläder. 

What song will I get stuck in my head tomorrow?
Dogwood Blossom - Fionn Regan.

There'll be hell to pay in heaven, for you take every street home.

Jag klagar inte.

Are there people outside waiting to take me away?
Preparedness - The Bird and the Bee.

Check your heard, I heard a sound.

Ja.

What will this year be all about?
Sorry somehow - Hüsker Dü.

I don't have to think about you, think about the past. Those days stand out
in my mind and those days were the last.

Det här året kommer inte bli som det förra. Men jag vet inte om det kommer bli bättre eller sämre.

I do not walk the floor bowed down an' bent.

Så fager en karl!

Eftersom det varken fanns sovplats över, (Marcus har kommit hem från Umeå och Angelicas kompis Evve sover över.) eller mycket plats över att vara på  då Anna skulle komma och umgås med mig, så fick jag låna Lollo och Filips lägenhet, då de ändå skulle sova i Jörn under helgen.

Allt är prima med det - jag har till och med lärt mig hur man kopplar ihop datorn till TVn, så att man kan se nedladdade filmer på TVn. (Heh, inte för att jag, Lollo eller Filip någonsin laddar hem.) och jag har den mjukaste av sängar att sova i. Men då är jag ju som jag är, vilket kan ställa till det lite grann.

Om ni inte redan vet det, så är jag väldigt rädd och paranoid av mig. Minsta lilla ljud blir direkt till en seriemördare som vill skära av mitt ansikte och bära det som en mask eller ännu värre, som jag förövrigt inte riktigt förstår varför jag tycker är värre, ett spöke. Det kan gå till den grad att jag har skrämt upp mig själv så mycket att jag gråter för att jag är så rädd och övertygad om att ett spöke kommer uppenbara sig och ge mig en hjärtattack.

Ikväll har inte varit ett undantag, dock så har jag inte gråtit än, och enligt mig så kryllar lägenheten just nu av spöken som vill ha mig död innan gryningens inbrott. Vilket känns ganska patetiskt med tanke på att jag är en vuxen kvinna på 20 år och borde sedan länge sedan ha lagt ifrån mig dessa fåniga benägenheter som bara gör mig den stora otjänsten att få mig att gråta. Men alas, det kan inte hjälpas, för nu sitter jag här ändå, hur medveten jag än är om hur fånig jag är, och inte riktigt vågar gå och lägga mig fastän jag är trött.

Men jag kurerar min rädsla med George Harrisons ansikte, som inte är läskigt alls, och hans ljuva stämma, och det hjälper lite grann. Just den här låten fick mig att gråta, men av helt andra anledningar än att jag blev rädd. Skriven av Bob Dylan och framförd av George, det kan inte gå fel.

KONY 2012

För att stödja kampen mot Joseph Kony, skriv under här.

Monika fixade mitt hår.

Men jag vet inte riktigt om det är min stil.

Davy Jones 1945-2012

Det är otroligt sorgligt att mötas av nyheterna att Davy Jones avlidit. Han blev bara 66 år, men hans musik kommer alltid leva kvar.