Shine until tomorrow.

Eftersom jag gillar att leva med illusionen att ni, kära läsare, ger musiken jag gillar en chans och faktiskt trycker på playknappen varje gång jag lägger på en låt, så vill jag variera mig. Vilket har resulterat i sorgligt lite Beatles. Så här har ni Let it be, en väldigt standard Beatleslåt men som jag inte kan dra mig till minnes att jag någonsin lagt upp på bloggen, som nästan fick mig att börja gråta nu ikväll medan jag lyssnade på den för att den är så fin. Och för att jag gillar Paul McCartneys skägg SÅ mycket. Lite trött kanske?

Annars så har jag och Lollo kommit in på den nyttiga snåret här i livet, vilket betyder inget onyttigt, regelbunda måltider och träning. Så idag körde vi ett en timmes zumbapass. Det var bara det mest grundläggade av grundläggande, men det fick oss ändå svettas som grisar efter bara tio minuter, samtidigt som instruktören ropade "You got it? You ready for easy beat 3? All right!" och vi flåsade fram ett nej, vi är inte redo för easy beat 3.

Men, hur mycket jag än ogillar träning, så var det faktiskt ganska roligt. Så jag tar tillbaka mitt uttalande om hur jag hatar att folk ler medan de kör zumba, eftersom det i grund och botten är ett träningspass och träning suger.

Men nu ska jag sova, för jag och Lollo ska gå och ut gå i två timmar i morgon för att vi tog varsin sista cupcake innan vi börjar på allvar.

Det här kommer bli tufft.