Tell me, baby, where did I go wrong?

Imorgon ska jag och mamma packa, ge bort och slänga det som finns i min lägenhet. Det är väldigt bitterljuvt. Lägenheten är så ful och liten, men den har varit min i tre år, genom hela gymnasiet, och jag har lärt mig att älska den fastän jag hatar den. Min lilla bunker.

Efter fredag kommer jag aldrig kunna klaga att den är liten, trängas när jag har folk på besök, gå fem steg från sängen för att ta mig till köket, dammsuga hela golvet på tre minuter, få en chock av det kalla golvet varje gång jag är barfota eller förundras över hur tapeterna bara blir fulare och fulare ju mer man tittar på dem.

Det är så mycket jag vill säga dig, fina bunker, men jag antar att mina ord inte är nog för att beskriva. Men det är en blandning av kärlek och avsky. Mest kärlek. Bara för att du var min.

Jag kommer sakna dig så väldigt mycket.