Heather Small.

What have you done today to make you feel proud? Ja, jag har varit på gymmet i en timme denna vackra förmiddagen och ville bara dö hälften av tiden. Jag tycker att Heather Smalls Proud känns passande.

You are strong, sexy, cat.

Nu, kära läsare, tycker jag att ni alla ska hålla tummarna för mig i övermorgon. För det är så att jag har sökt ett jobb inom Röda Korset och jag vill verkligen, verkligen, verkligen ha ett jobb. Utifall ni alla går ihop er och håller era tummar, så har jag inget tvivel i mitt lilla hjärta att vi kommer få ihop tillräckligt med kraft för att gudarna ska le mot mig under intervjun. Jag skulle bli så väldigt glad och tacksam. Men om det inte fungerar så ska jag ha två av Simon Amstells citat, det ovan och "You can do this. You're a person who can exist in real life." i bakhuvudet. Simon can't fail me.

And now for something completely different. Imorgon ska jag upp tidigt och fara och gymma tillsammans med systra mi. Döda mig? Fast nä, det är självförvållat och jag vill komma i bättre form. Jag får upprepa mitt mantra "Fast röv, fast röv, fast röv" varje gång det kännas som om jag kommer kollapsa och drunkna i en pool av mitt eget svett och tårar. Jag har klarat det förut, så jag vet att jag inte kommer dö i alla fall. Hoppas jag.

Nu, dokumentär och sedan sängen.

We solve crimes. I blog about it and he forgets his pants. I wouldn't hold out too much hope.

De håller äntligen på att filma tredje säsongen av Sherlock men det kommer inte släppas förrän närmare julen. Nu ska jag inte säga att den serien förstör mitt liv eller att jag kommer dö om jag inte får tredje säsongen fortare, riktigt så dramatisk ska jag inte vara, men det har gått så långt att jag börjat se en massa fanvids på youtube och får en väldans massa känslor. Jag har till och med sett sådana här videor. Jag vet inte ens vad jag gör med mitt liv. Så snälla de som har ansvaret för när serien släpps, släpp den lite tidigare, okej? Jag gråter över fanfiction, okej? Okej?

Sedan har jag precis sett klart hela The Vicar of Dibley, så jag känner mig lite tom just. En tredje säsong skulle underlätta för mig! *vinkvink*

You know how it feels to reach too high, too far, too soon.

Utifall ni skulle glömt hur jag ser ut.

Chip o' hoj! Idag slängde jag på mig lite krigsmålning för att vi ska fira Robin som fyllt 25 för några dagar sedan. Tänkte att jag skulle anstränga mig lite, för jag har gått runt med mjukiskläder och uppsatt hår ett bra tag nu. Medan de andra är borta och tittar på hockeymatchen, har jag smygbörjat med ett glas vin och inväntar på att de ska komma hem så vi kan börja på riktigt.

Den här låten av The Waterboys gör mig väldans glad!

One minute we talk of the colour of fruit, the next of love.

Sent en fredagskväll hittar ni mig liggandes i sängen och dånar till kostymdramat North & South. Mycket för att jag har kommit på mig själv med att vara hopplöst förälskad i Richard Armitages skådespeleri och sedan kan jag väl erkänna att jag även håller en viss uppskattning för hans ansikte, (det tilltalar mitt estetiska sinne) men också för att det finns inget som går uppemot ett riktigt bra kostymdrama! När en film eller, som i detta fallet, en miniserie innehåller repliker så som "I don't want to possess you. I wish to marry you because I love you!", när mannen lidelsefullt säger "Look back. Look back at me." när kvinnan som han älskar far sin väg bara för att få försäkrat att hon älskar honom tillbaka och, då under den tiden man egentligen aldrig rörde andra människor, huvudpersonernas händer vidrör för första gången och de delar den där blicken, då kan man inget annat än att bli alldeles mjuk i kroppen och varm i hjärtat. Jag är en romantiker, vi blir alldeles till oss av sådant där trams förstår ni.

Jag ska försöka att inte vara uppe för länge, men det är inte lätt att sluta se serien när handlingen är gripande och fin och Richard Armitage har 1800-tals kläder och en röst som flytande guld. Fast mest är det ju självklart handlingen som gör att jag ser den, inte bara Richard Armitages ansikte. Så ytlig är jag inte. Jag hejade till exempel hela tiden på Colonel Brandon framför Willoughby i Sense and Sensability, trots att Willoughby var den unga och snygga.

Jag har svamlat för mycket. Ett avsnitt till, sedan god natt.

Stunder som får ens hjärta att explodera av kärlek.

Monika skickade den här till mig efter jag berättade för henne att jag var ledsen idag och kände mig ensam och bara ville gråta. Så då började jag istället gråta för att hon är världens finaste och för att jag älskar henne så himla mycket.

Vänligen notera Benedict Cumberbatchs pratbubbla. Världen är så som den ska vara.

15 frågor om film

1. Your most rewatched movie:

Gud i himmelen vad många gånger jag har sett Moulin Rouge. Jag såg den varje dag i väldigt många veckor under högstadiet. Jag kan i stort alla repliker och jag kan alla sånger och jag gråter varje gång. Sedan har jag sett Titanic, The Royal Tennenbaums, Harold and Maude och Trainspotting väldigt många gånger.

2. A movie you quote on a daily basis:

Jag brukar väl dra någon "You shall not pass" och "It's not a tumour!"

3. Favourite movie soundtrack:

Jag älskar, älskar, älskar Velvet Goldmines soundtrack. Och Le Fabuleux Destin D'Amelie Poulain. Och Harold and Maude.

4. Top 3 films of your favourite actor and/or actress:

Johnny Depp: Edward Scissorhands, Benny and Joon, Fear and Loathing in Las Vegas.
Helena Bonham Carter: Fight Club, Big Fish, Harry Potter and the Order of the Phoenix.

5. A movie that reminds you of your mum.

Egentligen ingen speciell alls. Kanske Dirty Dancing, för vi båda gråter när Baby pratar med sin pappa alldeles vid slutet när han fått reda på allt. Det där var ett nödsvar.

6. A movie that reminds you of your dad.

Ingen här heller, men Pearl Harbor har väl någon vag ankytning till honom, för att första gången jag såg den var tillsammans med honom. När det var som mest ledsamt och jag bölade som ett litet barn så gömde jag ansiktet bakom håret för att han inte skulle se att jag grät och börja mobbas. Direkt den slutade gick jag upp på mitt rum och la mig i fosterställning och släppte lös vattenverket.

7. Favourite movies from your childhood.

Tecknade: Lejonkungen, Skönheten och Odjuret och Lilla sjöjungfrun.
Otecknade: Den otroliga vandringe 1 & 2, Rädda Willy och Titanic.

8. Favourite quote(s).

"A lot of people enjoy being dead. But they are not dead, really. They're just backing away from life. Reach out. Take a chance. Get hurt even. But play as well as you can. Go team, go! Give me an L. Give me an I. Give me a V. Give me an E. L-I-V-E. LIVE! Otherwise, you got nothing to talk about in the locker room." - Harold and Maude

9. An underrated director.

Jane Campion och Richard Ayoade.

10. An overrated director.

Jag kan inte komma på en enda just nu.

11. Favourite movie characters.

Maude, Amelie Poulain, Cal Trask, Margot Tenenbaum, Begbie, Stuart Shorter och tusen, tusen fler.

12. Last movie that surpassed your expectations.

Tinker Tailor Soldier Spy trodde jag inte att jag skulle älska så mycket som jag gjorde. Jag kände på mig att den inte skulle vara ens i närheten dålig, men jag visste inte att jag skulle älska allt med den. Speciellt deras användning av låten La Mer av Julio Iglesias. Jag är väldans förtjust i filmer som använder en till synes opassande låt till en scen (typ tortyrscenen i Resorvoir Dogs) men det bara blir rätt på något sätt. Och regissören är svensk, så tummen upp!

13. A movie you think everyone should watch (not necessarily your favourite):

Harold and Maude.

14. A movie that took you a couple of viewings to appreciate:

Oj. The Shining kanske. Mest för att den skrämmer skiten ur mig och jag vågade knappt titta första gången jag såg den. Nu är jag lite mer härdad och kan uppskatta den fullt ut.

15. Favourite silent movie.

Kan ju erkänna redan nu att jag inte har sett så överdrivet många stumfilmer, så jag är ganska så begränsad. Men jag minns att jag skrattade gott åt One A.M. med Charlie Chaplin.