Efter att ha varit ute på två promenader idag, vardera på 4,5 km, och på dessa promenader först gått ner för den Oheliga Backen för att sedan gå upp och ner igen och under andra promenaden gått upp, ner och upp igen, så har jag gjort mig förtjänt av ett glas vin. Kanske två.
Så nu ska jag lägga mig i sängen, med mitt vinglas och se Beginners med Ewan McGregor som är vacker som få.
Lite systeruppskattning så här på en tidig lördagseftermiddag. Min syster är grym och jag tycker väldigt, väldigt mycket om henne. Hon får även plus för att hon valde ett filter som gör att det ser ut som att det inte bara är jag som är en blekfis. Dock blev jag brunett av det också
Monika fyllde år i förrgår och igår var det fest hemma hos henne i Burträsk. Så det blev att dricka vin och dansa twist och en diskokula ställdes i mitten av rummet. Jag sov på en luftmadrass och vaknade jättetidigt av att jag knappt kunde röra mig för att jag hade så ont och min höft var alldeles stel. Så nu när jag är hemma känns min egna säng som ett skänk från ovan. Men det var värt det för annars jag hade väldans trevligt igårkväll!
Idag ska jag leva i min pyjamas och se film efter film och serie efter serie och bara vara.
Jag är övertygad om att Glen Hansard är något slags musikaliskt geni/gud. Förstå att stå i samma rum som den mannen när han spelar och sjunger med en sådan känsla att det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstet på en. Åh.
Idag bestämde jag mig för att jag inte kan konversera på tillräckligt många språk. Jag kan såklart svenska, konstigt annars, jag är rätt så bra på engelska men jag har tappat det mesta av den ytterst lilla franskan jag kunde och sedan tar det som slut där vad gäller språk. Så vad ägnar jag mig åt denna kvällen? Lära mig walesiska, eller kymriska om ni så behagar, hälsningsfraser. Och varför just walesiska? Varför inte, säger jag. Smartast skulle kanske vara att lära sig ett av världsspråken eller i alla fall damma av min franska, men vad är det roliga i det liksom, när man kan lära sig ett språk som inte ens hälften av Wales 3 miljoner invånare kan tala och som jag mest troligt aldrig kommer få någon användning för.
Förvånansvärt är jag helt go lew på att komma ihåg fraserna, om än jag får mig själv att asgarva över mitt dåliga uttal. Men jag börjar bli lite wedi blino, så jag ska läsa lite ur min bok och sedan är dagen över för min del.
Nos da!
Jag såg förresten sista avsnittet ur tredje säsongen av Love/Hate och jag är så arg på en viss karaktär att jag inte ens vill prata om det! Jävla förrädare...
Så, filmkvällen omvandlades till en spontanfest som slutade med öl och en shot på Allstar och maniskt dansande medan ett stroboskop gjorde en smått vimmelkantig. Jag hoppade runt så mycket att jag har träningsvärk i vaderna. Dagen efter for jag hem och tog över ansvaret som hundvakt och bytte om till mina melodifestivalkläder. När Monika och Lollo anlände till min lägenhet så åt vi finmiddag medan gamla schlagerlåtar ljöd från högtalarna.
Jag valde bidraget jag skulle heja på precis som förra gången, slumpartat. Igår föll det på State of Drama för att keyboardisten hade den vackraste hårmanen jag sett på länge. Han hör hemma i 80-talet och borde hålla på med stadium rock. Förra gången jag såg melodifestivalen hejade jag på BWO för att de såg ut som asiatiska ghostbusters med ridhjälm. De kom dock inte vidare till finalen det året, vilket jag tyckte var otroligt tråkigt. Men c'est la vie!
Idag ska jag inte göra mycket alls, bara gå runt i min pyjamas och vänta på att Angelica och Robin kommer hem från Umeå.
Mao är inte lika intresserad av Love/Hate som jag och Angelica. Han har inte riktigt förstått vilken bra serie det är. Jag tror det är för att han inte förstår engelska så bra. Jag är inte ens säker på om han förstår svenska om jag ska vara ärlig, för varje gång jag frågar honom vad det ger att dra i kopplet så tittar han bara likgiltigt på mig. Men åh-håhå, det är bara två avsnitt kvar av tredje säsongen och tack vare en intervju jag tittade på så fick jag reda på en väldans stor spoiler inför sista avsnittet och jag kommer gråta ögonen ur mig. Helvete, vad bra den är!
Imorgon är efterlängtad för då får jag träffa två flickor som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Lollo, som jag visserligen träffar ganska ofta men lika roligt ändå, och Monika, som jag praktiskt taget nästan aldrig får träffa för att stackarn bor i Burträsk. Så imorgon ska vi ha myskväll och se film och på lördagen ska vi hem till mig och se Melodifestivalen. Jag är egentligen inget stort fan av Melodifestivalen, men Monika är det så jag kan offra mig för hennes skull, för jag tycker om henne och hon vill gärna se det. Men då som kompensation, jag väljer i alla fall att se det som det, så är det finkväll så vi ska klä upp oss till tänderna, vilket alltid är roligt.
Jag har blivit lite smått förälskad i bandet Duologue, så här har ni låten Push It.
"If you could just see yourselves. It breaks my heart. You're wearing cardigans!"
Jag är övertygad om att jag har världens mest fantastiskt snälla bror i världen. Det har varit mycket strul med mig och mobiler ett bra tag nu, vilket började med att Mao tuggade sönder min mobil (bästa mobilen jag haft, så det var en mindre tragedi. Men det är lugnt, jag har kommit över det nu.) och Angelica och Robin köpte en begagnad mobil åt mig. Allt var frid och fröjd tills batteriet gick sönder och mobilen hölls sig vaken knappt 20 minuter om laddaren inte var ikopplad. Så nu har jag gått runt med Lollos gamla sketna mobil i flera månader. Som jag är tacksam över att jag fått låna, kanske jag ska tillägga, men ni förstår. Men nu har Robert gått och köpt en ny mobil åt mig. What? Ja. Så nu är jag väldans glad! Mest av allt är jag fascinerad över det faktum att det är en alldeles ny mobil, för endast två gånger tidigare i mitt liv har jag fått nya mobiler. Den första var en Nokia 3310 (förövrigt det enda modellnamnet jag förstår mig på) som jag delade med tre syskon och den andra var en temporär asdålig billig en som kostade runt 300 kr och som man inte kunde skriva å, ä och ö med i smsen, så jag vet inte om de ens räknas.
Så vad var bland det första jag gjorde när jag startade min mobil? Skaffade instagram igen. Så nu får jag hejda mig med att inte instagramma allt jag gör, för det är inte särskilt intressant och jag vill inte vara en sådan där som uppdaterar hela tiden och irriterar skiten ur folk. Det där var inte en hint förresten, om nu någon skulle råka känna sig träffad.
Men nu ska jag nog ta och se klart det där Misfits-avsnittet. Pausade för att kunna ta en bra bild till instagram, för jag är engagerad på det sättet, och "råkade" gå in på internet och stannade där ett tag.
Ska förresten vara rak med er om en sak innan jag går. Även om jag inte är ett speciellt stort fan av Olly Murs, hatar de där låtarna Troublemaker och Heart Skips a Beat som spotify gjort mycket reklam för, så tycker jag att hans låt Busy är riktigt svängig. Kanske för att det är introt till Me and Mrs Jones, som har en plats i lillhjärtat mitt. Dance With Me Tonight är det inte heller något fel på.
