When she jumped, she probably thought she could fly.

Jag räknade ut att det bara är 11 dagar kvar tills jag flanerar runt på Londons alla gator. Pirr, pirr, pirr i magen! Jag ska försöka att inte tjata allt för mycket om det, men jag är så fruktansvärt exalterad!

Så länge som jag kan minnas så har jag velat fara till England, så det känns overkligt att jag är där om bara några dagar. Det känns som om jag kommer gråta lite när jag är framme, vilket gör mig till världens största tönt.

Men det står jag för.

Nu ska jag göra mig en kopp te och titta på The Virgin Suicides.

Nothing compares 2 me.

Jag sitter och lyssnar på Jon Richardsons podcast och han hade komikern David O'Doherty som gäst. De satt och pratade om att byta ut "you" till "me" och tvärtom i sångtexter. Inte helt oväntat, så har jag suttit och fnissat som en liten apa över de ändrade sångtexterna. Jag älskar hur otroligt kaxiga de blir.

Så, eftersom jag är en snäll person, har jag bestämt mig för att dela med mig av några.

Sinead O'Connor - Nothing compares 2 U.
You said nothing can take away these blues.
`Cause nothing compares,
nothing compares to me

Chris De Burgh - Lady in red.
You've never seen me looking so gorgeous as I did tonight.
You've never seen me shine so bright.
I was amazing.

Joe Cocker - You are so beautiful.
I'm everything you hoped for.
I'm everything you need.
I am so beautiful to you.

Des'ree - Kissing you.
Pride can stand a thousand trials,
the strong will never fall.
But watching stars without me
your soul cries.

The Beatles - Something.
Something in the way I move,
attracts you like no other lover.
Something in the way I woo you.
You don't want to leave me now.

Om ni har några andra, så får ni gärna skriva in dem i kommentarsfältet och skicka till mig. Då har jag något att sitta och fnissa okontrollerat åt ett tag.

Every stop is neatly planned for a poet and a one-man band.

Imorgon har jag min allra första jobbintervju och jag håller på att kissa ner mig av nervositet! Mycket för själva intervjun, men även ganska mycket för bussresan. Hotellet ligger i Våxnäs och jag har aldrig åkt dit med buss, och jag är fruktansvärt rädd att jag ska hamna helt fel och missa intervjun.

Men jag ska försöka att hålla mig lugn och se till att jag sitter på rätt buss. Men blä, jag kommer vara ett vrak imorgon.

And if I should falter, would you open your arms out to me?

Jag tror inte ni, kära läsare, kan till fullo förstå hur mycket jag fulfnissade åt den här bilden första gången jag såg den.

Samuel tog sig en titt på min webbläsare och skrattade mig rakt i ansiktet när han såg att jag hade Firefox version 3, när de snart kommer ut med version 7. Om man nu säger "version" eller inte, har jag ingen aning om och, för att vara helt ärlig, så är det i princip det sista jag skulle bry mig om utifall jag säger fel.

I alla fall så kommenterade han hur gammal den var och hur mycket bättre version 6 är och skrattade lite överlägset åt min totala brist på intresse för teknik. Till slut lyckades han övertala mig att uppdatera till version 6, och efter ett tag var min webbläsare aningen modernare än vad den var förut.

Nu när jag ändå hade den senaste versionen, så kunde jag lika väl göra den lite snyggare. Och sanna mina ord när jag säger att den är snygg som fan - jag har The Beatles drop T-logga och samtliga medlemmars ansikten längst till höger, från albumet With the Beatles. Pretty amazing, om ni frågar mig.

Men! Alla förbaskade knappar är på ett helt annat ställe än var de var när jag hade en lite mindre modern version och jag håller på att få ett mindre psykbryt varje gång jag ska åt en knapp och den inte är där den ska.

Sensmoralen av detta är att hålla sig till den mindre moderna, segare och sämre versionen av en webbläsare, för man blir bara galen när man måste lära sig allt på nytt igen.

And now, to something completely different - A little respect av Erasure.

The weirdest thing about a mind is that every answer that you find is the basis of a brand new cliché.

Jag får väl erkänna att jag blir aningen tårögd när jag lyssnar på den här låten.

I was torn from shallow water and plunged into the deep.

George Harrison.

Jag skippar eufemismen, för jag är inte på humör för finkänslighet, och istället säger rakt ut att jag har mens idag och jag är på ett sådant förbaskat dåligt humör.

Nu är jag helt allvarlig när jag skriver det här: just som jag satte punkten på den där meningen så öppnade min brorsa dörren och höll upp ett glasspaket. Om jag varit religiös, så hade jag sett det som beviset på att Gud älskar mig.

Det där ögonblicket var värdigt några glädjetårar, minsann!

Så nu har jag bestämt mig för att försöka vara mer glad, om än jag har ont i magen, känner mig tjock och uppblåst och är på ett riktigt pissigt humör.

Här har ni Simply Shady av George Harrison, från Dark Horse-albumet.

Car je ne t’en demanderai jamais autant.

Coeur de Pirate.

Jag har inte ignorerat er i två dagar nu, utan jag har en gode bra ursäkt till varför jag inte har skrivit något. Och ni kommer känna er ganska så dumma, ska jag be om att få tala om, om ni har blivit irriterade över bristen på uppdateringar på denna blogg den senaste tiden.

Natten till torsdag den 18 augusti, efter bara en månad här i livet, drog min strömkabel sitt sista andetag. Hans liv må ha varit kortvarigt, men det var fyllt med kärlek. Jag ska minnas honom för alltid.

Nog med det sentimentala tramset. Jag har en ny nu, som, förhoppningsvis, inte kommer följa samma mönster som de andra två och dö i förtid. Om min nya också slutar att fungera inom loppet av en månad, då kommer jag ge upp all dagens teknik helt och istället leva som Christopher McCandless. Fast utan att dö då. Hoppas jag.

Just nu sitter jag i sängen och sniffar på mina nytvättade lakan, tittar på 8 out of 10 cats på youtube och lyssnar på fina Coeur de Pirate lite grann då och då. Hon heter Béatrice Martin egentligen, och jag blir fnittrigt förtjust över att en cool person har samma tantnamn som jag själv. Represent!